Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de dagliga föreställningarne och det myckna festandet
beredde honom i förening.
Londonsäsongen slöts på ett värdigt sätt med ett möte,
anordnadt i och för upprättandet af en skiljedomstol, hvars
ändamål skulle vara att slita tvister mellan Amerika och
England.
Efter att ha lämnat Englands hufvudstad besökte
truppen Birmingham och begaf sig därifrån till sitt vinterkvarter
i Manchester. Arta, Wills äldre dotter, följde honom till
England och reste därefter omkring på kontinenten under
vintern.
Uppehållet i Manchester gaf upphof till nya hyllningar.
Stadens ledande män fattade beslutet att skänka Will ett
vackert gevär, och när underrättelsen härom nådde London,
for ett sällskap adelsmän, politici och tidningsmän till
Manchester med extratåg. Till tack för dessa nya
hedersbevis-ningar utfärdade Will inbjudningar till en ny frukost af samma
originella slag. Det serverades skinka och bönor från Boston,
stekt kyckling från Maryland, majsgröt och rostade
majskolf-var jämte åtskilliga andra specielt amerikanska rätter.
Indianskt refbensspjäll bjöds omkring på tenntallrikar, och de
distinguerade gästerna funno stort nöje - eller sade
åtminstone så — i att enligt fädernas sed äta med fingrarne. Denna
i sitt slag enastående bankett framkallade den hjärtligaste skål
för amerikanska flaggan, och ett poem, en parodi på
»Hia-watha» * förlänade festen en ökad glans.
Prinsen af Wales var engelska frimurareordens
stormästare, och denna orden förärade Will ett guldur under hans
vistelse i Manchester. Sista föreställningen i denna stad gafs
1 maj 1887, och som ett farväl till Will stämde hela publiken
upp i skallande kör den bekanta visan »Ty han är en glad
och lustig kamrat!» Slutföreställningen å engelsk mark egde
rum i Hull, och omedelbart därefter anträdde sällskapet hem-
*) Longfellows berömda dikt. (ö. a.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
