Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid sotsängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastorn stod och såg på henne igen. Han
kunde icke återhålla sin fråga:
»Hur länge har ni bott hos honom?»
»Alltse’n jag blef fri.»
»Är det länge se’n?»
»Ett och tjugu år.»
»Hur gammal var ni när det . . . det andra
skedde?»
»Aderton.»
Hon hade vändt ryggen till hela tiden medan
hon svarat, endast i tankarna stod hon och förde
dynan längre och längre ned innanför sängkanten.
»Hur kunde ni genast komma till Per Krabb?»
Hon vände sig om — vredgadt.
»De lågo i kopporna allihop, och någon skulle
väl passa dem!»
»Hvarför skulle just ni . . .?»
»Hå, — mig biter väl ingenting på, kan jag tro.»
»Var han inte gift då?»
»Kvinnan var död dagen innan jag kom. Hon
stod lik.»
»Fanns det många barn?»
»Fem. Han var den minste.> Hon pekade
bortåt kakelugnsbänken.
»Hurudana äro barnen emot er?»
»Hm!»
Hon skrattade till. Den frågan var för dum.
Det var ju styfbarn!
»Men han?»
Pastorn menade den blinde.
Han blef fördärfvad af kopporna och miste
synen. Han har aldrig haft någon annan än mig
att ty sig till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>