Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medan kaffet kokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon är inte nå’n så rik tös, så hon kan tänka på
att komma in i ett så’nt hemman, om det är så,
att du inte har skuld. — Jag ser inte på riedomar,
sa Per och slo’ ut me näfven precis som en
kome-diantare. Får jag bara den jag vill ha, så bryr
jag mig skitt om riedomen ... Jo gu ja! För det
var bara de usla styfrarna, han ville ha! Han
hade friat till alla de rikaste gåratöserna i sin egen
socken, men där var ingen som ville in i det
hemmanet, för där hade de reda på hur
inteck-nadt det var. Men det kunde en ju inte lukta sig
till, och far han var godtrogen och tog inte reda
på nå’t, och jag — mitt fä! — jag bara tyckte att
präktigare karl än Per, det kunde jag aldrig få i
världen. Sex och tjuge år var han inte en
krigs-karl kan se rantare ut än han; och ställa sig, det
kan han då! Ja, kan han inte något annat, så
kan han då det!»
Hon afbröt sin berättelse för att blåsa på elden,
och hennes gäst hade tillfälle att en stund beundra
en bred, brädlik rygg, där bristen på turnyr gjorde
sig särdeles kännbar.
»Nå, hur gick det så?»
»Jo, kan tänka, han frågade om han kunde få
bjuda oss på dansbanan nästa söndag i Färtoftå
skog. Vi skulle ha hans hästar, och han skulle
bestå allting. Jag var som i mitt tjugufjärde år,
så glad var jag. Och om söndagen kom Per med
sina feta hästar och sina nyblankade don. Han
har min lif alltid varit den, som kunnat hålla sitt
i ordning. Och på köpst’ skall det vara! — Per,
han slo’ kuskasmällar med piskan, och det var ett
ståhej så en kunde bli yr i skallen. Jag trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
