Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medan kaffet kokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du får allt hålla glytten så länge, för när han är
ljus vaken, så tåler han sig icke med att ligga i
vaggan. — Ja, kom du hit med honom, sa Per.
— Och så gaf jag honom pojken och började själf
älta degen. Men när jag väl blifvit nedklint ända
upp till armbågarna, så att jag inte kunde ta pojken,
utan han var tvungen till att hålla’n, så skulle
fröken hört! Allt som jag älte, så skällde jag. Jag
täckte: nu skall du åtminstone få höra sanningen,
din rackare! — Men kan fröken tänka sig hvad
han gjorde?»
»Slog han?»
»Nää. Och han svarade inte ett enda ord. Han
bara lade pojken ned i vaggan, fastän den började
illskrika, förstås, — så tog han sin mössa och gick,
och jag såg honom inte förr än nästa morgon.
Men fick jag inte skälla på Per, så tog jag då
min skada igén på länsmannen.»
»Hvarför det?»
»Jo, kan fröken tänka sig? När vi skulle ha
aktion, så gömde jag undan en stampad
vadmals-räcka, som jag själf hade väft och haft med mig
hemifrån, och jag tyckte att när de hundarna tagit
allt annat, så behöfde de åtminstone inte taga den.
Men hur det nu var, så hade länsmannen ändå
snokat upp det, och — kan fröken tänka! — han
kommer med fjärdingsmannen och vill ta räckan
ifrån mig. — Men jösses, man! (jag sa man, fast
jag vet inte om karlen är gift, för det är bara en
sådan där landskanslist, di kallar.) Men jösses,
man, ä I rent galen! Min egen räcka, som jag
själf har både spunnit och väft! — Och han skällde
mig för tjuf, det ilska trollet, och sa att jag kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
