Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Landos praktiska teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var lång till växten och dessutom
upp-klifven i ett par höga träskor, på hvilka han
vinglade framåt med den ögonskenligaste fara för sina
fortkomstledamöter. Knäna hade fått en mer än
reglementerad ledighet, men till ersättning hade
ryggen stelnat i en militärisk sväng bakåt, och
genom sin ägares vana att kråma sig tycktes nacken
så småningom ha vuxit i vädret. Hufvudet satt
som om det vore spetsadt på en stång och med
odödligvordet förakt skådade ned på allt lefvande.
Hyn gaf intrycket af en brun fernissa, näsan
var otroligt lång och ständigt prydd af refvor, —
märken efter de nämnda sup- och
rekreaktions-tiderna, hvilka i regeln voro något stormiga. Till
att förhöja allt detta ägde Hans Lando ett par högst
omedgörliga ögon, hvilka alltid pekade åt annat
håll än det han åsyftade. Denna omständighet i
förening med att han alltid sluddrade på målet,
gjorde att man egentligen aldrig kunde veta när
han var full eller nykter.
Micke Krytzkow och Hans Lando voro båda
ett par plantor, som så att säga växte på
samhällets utkant; det var väl detta som fört dem
tillsamman, trots olikheterna.
Dessutom arbetade ingen gärna i kompaniskap
med Micke, hvars gudliga förmaningar alltid följde
med på köpet, och Hans var fruktad för sina lärda
disputationer med dessa »slående» slutargument,
som ingen kunde stå för.
Det var lördagskväll och nära arbetstidens slut.
De båda kamraterna hade tagit sig en rastestund.
Micke stod lutad emot slagan och genomgick i
hufvudet morgondagens högmässotext, Hans satt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
