Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Malenas höna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malena hade att replikera, med ett ondskefullt grin,
att det nog ginge ändå långsammare att låta »trö»
sig ihjäl af gäss, men hon ämnade inte den vägen
vandra, så det var inte värdt de försökte — gässen
nämligen — hvilket med andra ord ville säga
Pernilla med hennes afkomma samt Stina och Stinas
halfvuxna tös.
Och som mor Malena var stor och stark, med
näfvar som stodo i den innerligaste harmoni med
hennes munreda, så blef följden den, att hönan
satt där hon satt, det vill säga i ena hörnet af
matmoderns säng, vid fotändan, där hon hade sin
rede i sänghalmen. Där kunde hon sitta de dagar
hon skulle värpa, nedborrad så att hon knappt
syntes, blinkande med sina uppspärrade ögon, då
och då fixerande något föremål på dynan, sän-
kande näbben och plockande upp hvad hon kunde
hitta; allt med det djupsinnigaste allvar, som en
höna ägnar och anstår. Dess emellan svassade
hon omkring på stugugolfvet, nickade med
huf-vudet för hvart steg, kacklade sotto voce, icke utan
sentimentalitet, troligen i känslan att vara ensam
och oförstådd, och grep sig så an helt plötsligt
och började sprätta med sina starka gråfjälliga
ben, åt båda sidor och med en bredbent öfver-
lägsen yrkesskicklighet, som visade att hon var af
god extraktion.
Men Pernilla hade en pojke, en hvithårig,
okammad unge med smal hals och iklädd en
från-vuxen gammal tröja, som icke nådde dit den skulle,
samt ett par slubbiga mollskinnsbyxor, hvilka
blifvit afklippta på längden för hans bruk, men
hvilkas ofvandel passat åt en vuxen karl. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
