Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant de bruit pour une oraelette! De båda
fruntimren höllo på att brista i skratt. Detta var
således hela den storartade affären! Flickan reste
sig för att taga fram det begärda. Frun satt stilla
på sin plats och betraktade kunderna. Det var
tydligt, att de hade druckit; icke så att de måste
ragla, men så att de framställde den karrikatyr af
sitt eget skaplynne, som på fackspråket kallas
ölsinne. Detta tycktes vara göda ölsinnen; det var
någonting groteskt, men ingenting skrämmande.
Den långe tog ett steg framåt, försiktigt, för
att ej blöta ned golfvet. Det fanns en viss fredlig
humor i hans små gråa ögon. Han var nyktrare
än den lille gubben.
»Nu ville jag be fröken om en sak,» sade han
med stor omständlighet, »och det är att det ena
kuvertet blir så stort, att man just kan stoppa det
andra inuti. Kan det gå för sig?»
»Ja bevars.»
»Tackar.»
Han följde med ögonen hennes rörelser, medan
hon stod vid bordet och profvade kuverterna.
»Jag skall säga fröken, att jag har en fästemö,»
yttrade han i vördnadsfull, belefvad ton.
»Såå, har han det,»» svarade flickan och såg på
honom en smula skrattlystet. Hon tyckte på sitt
sätt, att han för länge sedan passerat åldern för
dylika dårskaper. Han kunde väl vara närmare en
femtio år.
»Ja,» fortsatte han med en stolthet, som ville
synas anspråkslös, »jag brukar skicka kuvert till
henne och skrifva min adress på, så är det lättare
för henne när hon skall skrifva till mig. Frun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
