Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en hökass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur ä de mejar, Tore? I har väl ente fröset
ihjäl på väjen?» återtog han, denna gång vänd till
sin närmaste man, en gammal gubbe i blå
vad-malskappa och med en förfrusen nästipp, hvarpå
ytterst ute hängde en vattendroppe.
»Han behöfver bara en köresypp,» ropade den
siste i raden, en helt ung man, med rödlett ansikte
och lefnadslustiga blå ögon. Han hade en elfva
års pojke bredvid sig på brädan, och just som
vagnen stannade, hoppade båda af, hvar ifrån sin
sida. »Jag svarar inte nej te den som bjuder,»
svarade gubben, som ännu satt kvar på lasset och
säfligt började hasa sig utför dess kant i små
af-satser, tills han med ett hopp kom ned på marken,
så att träskorna skrällde i stenläggningen.
»Snygga gator di håller sej me i dennehärnade
byen,» anmärkte den som blifvit kallad Håkan, och
såg med försmädlig min på sina nysmorda stöflar,
som sjönko ned öfver sulorna i smutsen. Därefter
surrade han raskt loss sin hökass, det vill säga
ett af rep knutet nät till förvaring af foder åt
hästen. Han var den ende af de tre, som bestod
sig med denna lyx. De andra hade sin foderknippa
lös i vagnen.
Hvar och en ställde först i ordning för sin häst
och tog sedan fram matpåsen.
Elfvaåringen värmde sig genom att slå sina
händer på samma sätt som nyss den ene af
forbönderna, därefter ställde han sig vid vagnen för
att vänta på förtäringen. Han var sin faders
fullständiga afbild: samma drag, samma tvärsäkerhet
och samma kläder, — grått, hemväfdt tyg, varmt
som ett skinn och nyss kommet ur pressen. Snitten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
