Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en hökass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ställningen blef han stående ett ögonblick, med
händerna utbredda i gatsmutsen.
»Far, far!» satte han i att skrika, »där ligger
jär hökass!»
Slagskämparna stannade.
»Hår ä’ han?» sade fadern.
»Här, unge’ vöjnen.»
Pojken kröp in under vagnen och drog fram
tvistefröt, som fallit ned inne vid väggen.
Kämparna släppte sina tag.
»Näggu om ja har ta’t din hökass,» mumlade
Jöns som en sista protest.
Kassens ägare stod handfallen och flat.
Så lade han hufvudet på sned, med en lång
sentimental blick på sin motståndare.
»Jens, — Jens,» sade han med gråten i halsen,
»du och jag, vi ha ju alltid va’t vänner?»
»Jaggu har vi så!» ropade Jöns med känslofullt
ädelmod och slog sin näfve i den andres
framsträckta labb.
En omfamning följde.
»Jens, nu ska vi ha förlikningssyppen,» sade
Håkan rörd. »Lars, gack ätter ett halfstop.»
»Nej min gud å själl görja ej!» svarade pojken
så fermt som en utanläxa.
»Så la voss gå hän på gästgifvaregården då,»
sade Håkan och ville taga sin försonade trätobroder
om armen.
»I skullen ha pisk i ställed, jära förbannade
föllehonga!» skränade pojken, som nu fick syn på
sina kläder. »Titta bara hur skitt ja’ e’!»
Fadern tvärstannade, och det drog sig ett bredt
leende öfver hans ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
