- Project Runeberg -  Folklif och småberättelser /
93

(1900) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från två olika hörn af den stora
byggnadskom-plexen bredde sig elden. Flammorna sträckte sig
och växte, sjönko ned som om de hämtat andan,
höjde sig åter, skickade snabba, hoppande små
lågor längs de torra spåntaken, flöto samman till
stora, fladdrande knippen, och slogo så tillhopa från
båda sidor, som i en länge efterlängtad förening.

I nattens stillhet intet ljud, annat än detta
dämpade brus, som när stormen drager genom en skog,
därtill ett sakta knaprande, som af stora råttor, och
så emellanåt en liten smäll som af ett salongsgevär.
Men så kom det en hunds långdragna tjut, en gång,
två gånger, och så det förtviflade skriet: »eld, eld!»
först af en röst, se’n af flera. Klirrandet af
inslagna fönsterrutor skar genom eldens dån, och
vett-skrämda, halfklädda gestalter kommo springande
ut i det fria.

Nere från byn hördes brandlurens sträfva låt,
men ännu lyftes icke en hand till kamp emot
förödelsen; hvar och en tänkte blott på sitt. Här kom
en dräng med en famnfull kläder, där en
stor-tjutande piga, med husbondsfolkets minsta barn i
sina armar, husbonden själf släpade med tillhjälp af
ett par karlar ut kassakistan med gårdens papper.

Likt ett jättebål lyste elden upp i den
stjärn-lösa natten, röken vältade i tunga massor ned åt
läsidan, rullade långsamt bort, förtunnades till
ljusgrå flagor och försvann till sist i högslättens mörker.
Emellanåt kastade den under sig ett hvitt sken,
som om marken varit täckt med ett lager af snö,
och från hvarje föremål drog det sig långa,
fantastiska skuggor, som aldrig stodo stilla.

En grupp gråtande barn hade samlat sig kring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bvfolklif/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free