Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut. — Den talande kommer in och stänger dörren
efter sig; det är en lång pojke på en nitton, tjugu år.
»Hvar är mamma?»
»Frun är i sängkammaren och klär sig, men
jag tror visst att hon är färdig nu. Han kan gärna
gå in i salongen, för där finns ingen männska, så
kommer frun nog ut. Jag har så svårt att gå från
gröten.»
»Behöfs inte, Lina. — Ack, hvad här käns varmt
och godt! — vill du vid tillfälle bära detta upp på
mitt rum?» Han lade handkoffert och ytterplagg
på en stol.
»Så fort Johanna kommer ner.»
Den unge mannen öppnade dörren till salongen
och steg in. Det var en egendomlig stämning som
kom öfver honom, då han stod ensam i detta
ljusa, tysta rum. Det grep honom med ens, att
det på hela jorden icke fanns en fläck så vänlig,
så ren och så glad som detta hem — och det var hans!
Han skulle velat breda ut sina armar emot det,
som om det varit ett lefvande väsen, hvilket han
kunnat trycka intill sig i öfverväldigande lycka.
Så öppnades dörren midt emot, och modern
steg ut.
»Mamma,» sade han bara. Det kan ligga så
mycket i ett enda ord.
Det var hon som var själen i detta hem, hon
som åt allt hvad hon vidrörde gaf denna prägel
af skönhet.
Hon lade sina händer på hans axlar och såg
honom in i ansiktet.
»Barn,» sade hon smekande, »pappa är så ledsen
öfver att du inte blef student.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
