Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raraste lilla prisse till mamma!» Och så kysste
han henne.
»Men Otto!»
»Ja, det kan inte hjälpas. Det är en sådan
härlighet att komma hem från allt det där bråket
och tråket —. Och Emmy som är förlofvad!»
»Ja, och du kan tro att Heribert är en fm karl.»
»Ja, det tror jag väl — en löjtnant! De äro
väl mycket kära ?»
»Som nyförlofvade.»
»Hej, hvad jag skall ha roligt med Emmy! Det
klär henne bestämdt att vara förlofvad. Hon är
så fin och nätt, och så ser hon ut alldeles som
konfekt. Ah, du — mamma — vår Emmy är en
stilig tös!»
Modern log. Ja, hon hade heder af sina barn,
och kände sig så lycklig. Hade Otto nu varit
student med, skulle det varit alldeles för mycket.
Hon tyckte att han var så vacker och ståtlig, att
hon knappast kunde låta bli att se på honom, och
den blinda, afgudiska moderskärleken riktigt
strålade ur hennes ansikte.
Han tog hennes händer. Det är alltid en
njutning att.se sig beundrad. .
»Hvar är pappa?»
»Naturligvis inne på kontoret; man kan inte
ens få honom in att klä sig. Det är riktigt tråkigt
för Heriberts skull.» Det flög en skugga af
missnöje öfver moderns ansikte. »Sådan är pappa alltid.»
»Det gör ingenting», sade sonen tröstande; »han
må vara klädd eller inte, så får man hålla af
honom ändå.»
Det var en tacksam blick han fick för dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
