Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Sèvresgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade hört sin forna barnpiga, en
arbetarhustru, som bodde vid vägen ute på heden, tala
om, hur hon mången natt farit upp ur sömnen
vid ett förfärligt och ihållande tjut, beledsagadt af
hofslag och hundskall, och då hon sprungit till
fönstret, ifall det var månljust, sett en karl spränga
förbi med lösa tyglar, liggande på hästens rygg
och med armarna slagna om dess hals, under det
två stora hundar i sträck följde efter. Det var den
rike mannen, som kom hem från ett dryckeslag,
fullständigt berusad, men alltid i stånd att hänga
på hästen. Och hur många gånger hade icke
hennes far med strålande ögon försäkrat, att han
aldrig sett vackrare syn än när den unge Levi,
liksom vuxen vid hästen, låtit denne dansa framåt
gatan. Man tycktes rent af ha betraktat honom
som ett underdjur. Det var allt detta Ida satt och
tänkte på, och hon undrade, hurudant hans lif nu var.
Herrarna hade endast talat om alla
förändringar, som timat på orten under Levis frånvaro, men
nu förde värden plötsligt samtalet öfver på den
andres mark, i det han sade:
»Jag har hört, att du under hela denna tid
icke haft någon stadigvarande bostad, utan rest hit
och dit; är det sant?»
»Till en del,» svarade gästen, kastande sig
tillbaka i soffan och stödjande sig på armbågen; »jag
har visserligen haft bostad, men aldrig länge på
samma plats, jag har bott än i Berlin, än i Paris,
men mest i Wien. Där trifs jag bäst; det är en
stad hela dagen!»
»Jag tycker att ett sådant lefnadssätt måtte vara
bra kostsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
