Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Sèvresgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall sakna den mycket,» sade hon med
låg röst, och hjärtat klappade därvid, som om det
velat flyga upp i halsgropen. Denna bild var henne
mycket kär.
Främlingen slog till ett flatskratt.
»Tycker fröken då att den harmonierar så bra
med omgifningen?»
Hon blef blossande röd. I grunden var hon
en skygg och inbunden karakter och hade riktigt
måst göra våld på sig för att få fram hvad hon
redan sagt.
»Den är så vacker, att den adlar allt det andra,»
svarade hon och läpparna skälfde lätt.
»Nej, min bästa fröken, om en sådan pjes skall
taga sig ut, måste den stå där den passar. Allt i
stil, verklig stil. Fröken skulle bara se ett sådant
hem!»
Hon teg. Måhända hade han rätt, men ändå ...
Hon mönstrade honom med en lång sidoblick,
tänkande i sitt sinne: så ser då schakalen ut, som
följer stora världens lejon; nu förstår jag hvarför
han är så glad och välmående.
»Om du själf vill bjuda ut den åt en
konsthandlare, skall han gifva dig mycket mindre,»
återtog schakalen.
Värden såg villrådig ut.
»Och det behöfs bara att en piga slår benen
af den, så har du ingenting.»
»Det har jag också tänkt på,» sade värden;
han var synbarligen böjd för affären.
Se där ändtligen ett skäl som låter höra sig,
tänkte den unga flickan, men hon sade ingenting.
Om den nu blefve sönderslagen och hon afstyrt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
