Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En hög, bredxalad gestalt — ett "friskt, rödlett
ansikte — två långa gula mustascher, djärft strukna
åt sidan —
»Karl!»
Med ett enda språng var hon i hans armar
men hon kastade sitt hufvud tillbaka; med starka
händer, som stämpar stödda mot han axlar, höll
hon sig ifrån honom. Hon bara såg och såg,
frås-sande af den robusta manligheten i hans stort
tilltagna drag; hennes blick klängde sig fast vid hans,
det glänste och glittrade i dess mörka speglar, af
solig, jublande lidelse. Fuktiga, röda läppar lyste.
Vacker kunde hon väl vara, men med sin egen
sydländska skönhet; vacker endast i sol, ful så fort
den drog bort, ful i hvardaglighetens gråa belysning.
Med ens släppte hon af sitt tag och lät sig med
uppåtvändt, leende ansikte kyssas gång på gång, i
det hon tillslöt ögonen som för en hagelstorm.
»Men Karl, hur kom du in ?» sade hon
slutligen flämtande, andlöst — i det hon tog hans arm
för att gå till bords.
»Jag lurade dig; jag gick bakvägen upp i köket
och narrade Hanna att gå upp för stora trappan
och ringa.»
»Skurk där!»
» Jag ville se din min.»
»På ryggen?»
»I spegeln, du!... Kuggad! Hvad?»
Ett muntert, tvåstämmigt skratt och så ännu
en kyss innan man ringde på pigan.
Måltiden var glad och samtalet lifligt. Det fanns
tusen ting att berätta, som man icke hunnit med i
bref. Vid desserten fick pigan befallning att gå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
