Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Puh! Jag skulle helt enkelt låtit dig draga
dina färde.»
Hans hvita tänder glänste under de långa,
undanstrukna mustascherna. Han böjde sig framåt.
»Du var lika kär som jag.»
» Prat!»
»Ni kvinnor äro lika illa deran som vi; det är
bara att ni inte vilja erkänna det.»
Hans muntra ögon sågo helt skadeglada ut,
och han hade sänkt rösten.
Hon hade blifvit blossande röd.
»Det är inte sant!» sade hon med hetta.
»Jo, det är likaså sant, som glädjande och
naturligt.»
»Karl!»
»Seså, var nu inte tillgjord. Erkänn att jag
gjorde dig en tjänst med att jag friade.»
»En tjänst!»
»Ja; hur skulle det gått om hvarken du eller
jag velat?»
»Det hade varit mig likgiltigt.»
»Och det vill du säga!»
»Det vill jag!» utbrast hon häftigt. »Det du
där säger, är ju att nedsätta hela vårt kön.»
»Nedsätta?»
»Ja, just nedsätta.»
»Hur kan du säga det?»
»Att en kvinna skulle fria till...»
»Herre Gud, om hon inte kunde få honom att
göra det!»
»Så gjorde hon det ändå i evighet inte.»
Frun var så harmsen, att hennes näsvingar
skälfde och ögonen sköto blixtar.
10. — Folklif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
