Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fotter, de lågo på marken, stora granar, små granar;
granar till både fattiga och rika. En sträf lukt af
barr och nyskuren en kom med hvarje andetag; det
låg jul i själfva luften.
Värdfolket skulle inte ha gran; de hade inte
råd till det. De hade sökt klargöra det för de
små, men dessa hade icke kunnat fatta det. Hvarför
skulle de icke ha gran? De skulle vara tysta och
snälla hela dagen, kunde de så icke få gran?
Han hade hört det på morgonen, genom den
tunna brädväggen, när han var i sin garderob.
Hvilken jätte till gran! — mörk, tät och styf.
»Hvad kostar den?» frågade han endast af
nyfikenhet, ty han var en vetgirig gammal herre.
»Femtio öre.»
Hans häpnad var mållös. Var det ett pris?
»Jag kan lika så gärna sälja den till det som
att släpa hem den igen,» sade karlen.
Men det var ju inte skapligt att sälja en sådan
gran för femtio öre. Det var ju barbari, det var
ju rena vanvettet. Hushållade man så med skogen
här uppe?
Karlen stod och såg så förväntningsfull ut:
han höll mössan i handen. Här skulle det väl
bli handel af.
»Det har gått dåligt i dag. Så dåligt har det
aldrig gått något år, därför säljer jag för vrakpris.»
Karlen hade stått där med sina granar från
tidigt på morgonen, han hade rest in till staden
den långa vägen, medan det ännu var mörkt, långt
innan dagen började gry. Och nu sålde han en
sådan gran för femtio öre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
