Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förändradt; det hade kommit en viss tillgjordhet,
man skulle kunna säga medvetenhet däruti.
Efter att först med en min af otillgänglig
misstro ha hållit sig på afstånd, började han nu komma
närmare, men alltjämt under en antagen likgiltighet,
som tog sig utomordentligt komisk ut Vana som
föräldrarna voro vid honom, gåfvo de ej akt på
den lilla komedi, som spelades så att säga mellan
kulisserna. Det var barns vanliga sätt och
ingenting att fästa sig vid.
Men Herr Tobiasson var ända till häpenhet
förvånad. Detta måste vara ett alldeles märkvärdigt
utveckladt barn, ett riktigt litet underverk. Skulle
föräldrarna icke ha märkt det! Denna varelse i sin
afstubbade kolt och med sina tjocka små ben var
ju en sannskyldig människa, redan utrustad med
den mänskliga naturens egendomligheter,
själsskift-ningar, ja själfva dess små narraktigheter. Herr
Tobiasson skulle ha haft lust att i öfvermåttet af sin
rörelse ropa: han tänker — han tänker bestämdt!
Men han blygdes. Föräldrarna sågo ut, som om
det hörde till det dagligdags vanliga; herr Tobiasson
fruktade att icke kunna göra sig begriplig för dem,
De måtte icke ha blick för sådant.
Men i tysthet erfor han den mest vaiva glädje.
Det var som om han gjort en upptäckt, hvilken
var så häpnadsväckande ny, att han ännu icke vågade
anförtro den åt någon, och han kände därjemte
ett slags natursamband mellan sig och den lille.
Denna känsla gaf intryck af rikedom och fullhet;
det var som om synkretsen vidgats omkring honom.
Ålderdomens kärlek till de små hade vaknat
med ens: — individens instinktiva kärlek till sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
