Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och man höll af herr Tobiasson för det, man
var förtjust i herr Tobiasson; han var rent af
idealet för en grandonkel.
Man drack sin likör med känslan af att bilda
ett heligt litet frimurarelag.
Till sist måste ändå lillen bringas till kojs,
och pigan kom på tröskeln.
»Kan inte jag bära honom?» vände sig herr
Tobiasson blygt frågande till den unga frun.
Hon nickade jakande och pigan fick en vink
att försvinna.
I téten gick frun och öppnade alla dörrarna,
ända till sängkammaren, efter kom herr Tobiasson
med små otympliga steg, af hvilka hvart och ett
— under hans ifriga försök att gå på tåspetsarna
— kom honom att göra en så eftertrycklig knyck
med öfverkroppen, att det behöfdes en kärnsund
barnnaturs allra beundransvärdaste sofgåfvor för att
icke väckas däraf. Sist kom den unge familjefadern,
stolt öfver att af egen tillskyndelse ha skaffat denna
pärla af en farbror in i huset.
Så blef den lille afklädd, stycke för stycke,
beundrad och tillbedd, och när moderns händiga
fingrar lyckats få honom — ännu sofvande — iförd
sin långa nattskjorta, som lik en dopklädning hängde
ned öfver fotterna, då såg man på hvarandra med
vädjande blickar, och han lades sakta ned på
kuddarna, täcket höljdes öfver honom, och man skulle
gå. Nattlampan stod och brann på en liten hylla,
kastade ett matt sken öfver rummet.
Modern kysste den röda lilla kinden, som lyste
lik en finhyld frukt ofvan lakanets kant, fadern
kysste den, och, öfvervinnande sitt hjärtas skygghet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
