Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dessa skådespelare verkligen, så som Ulich i
skrifvelsen åberopar, en längre tid vistats i Sverige och
dernnder gjort sig kända, intygas äfven af det svar
guvernören, baron Erik Sjöblad den 30 Juni lemnade, och
hvari yttras att han, i anseende till deras skickliga
förhållande på andra orter, samt med hänsyn till »att dhe
agera anständige Comoedier», beviljade dem tillåtelse att
uppträda i staden någon tid, hvarför han hänvisade dem
till magistraten. De kommo sålunda inför denna
myndighet och uppvisade skrifvelsen, hvarefter de äfven här
erhöllo det önskade medgifvandet, dock under vilkor »att
de bruka dervid all sedighet och intet hindra gudstjensten
eller bönestunderna, samt med förpligtelse att de, vid
be-hof af musik, dertill använda stadens musikanter».
Det är alldeles riktigt när Ulich i sin ansökan
upp-gifver att hans band af »Hochteutsche Gomoedianten» var
nogsamt bekant. Vi finna honom nemligen i Stockholm
redan i April 1697, då han der erhöll pass för att resa
till Gefle; han bär då titeln »sachsisk komediant», och
hade kort förut haft för afsigt att söka borgarrätt i
Köpenhamn, samt derför begärt att blifva intagen till
»Stads-comediant» derstädes. Det är möjligt att han tillhörde
samma tyska trupp, som, under ledning af italienaren
Sebastiano di Scio, kort förut gifvit representationer i
hufvudstaden och på hofvet, och hvars medlemmar erhöllo
resehjelp af drottning Hedvig Eleonora då de 1696
lemnade landet.1
Det var likväl icke uteslutande tyska band, som gåfvo
Göteborgs innevånare tillfälle att njuta af den dramatiska
konsten. Vi kunna nemligen uppvisa ett fall då en svensk
undersåte, om också tysk till börden, trädde i de förras
spår, ehuru, som det vill synas af nedanstående handling,
med bedröflig påföljd i ekonomiskt afseende. År 1706
träffar man nemligen följande skrifvelse bland magistratens
handlingar: * i * * * * * *
huset». Det var nemligen här som den mäktige rådmannen, kaptenen
i borgerskapets kår, tyska kyrkans föreståndare samt ålderman i Han-
delsgillet Hans Koopman [f. 1663, f 1748 och begrafd 8, i] inrättade en
klädesfabrik, deri han och David Amija voro intressenter. Utan att
vidare ingå på husets senare öden, förtjenar det likväl nämnas att den
icke mindre mäktige direktören i Ostindiska kompaniet Niclas Sahlgren
var under åren 1754—1760 egarc af dessa dåmera öde liggande tomter.
1 Carl Silfverslolpe, anf. arbete, sid. 143.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
