Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enigare än någonsin rycka svenskarne fram till strid, slå
konungen i grund samt tillfångataga bland andra
prinsessan, som nu blir Gustafs brud.
Det fins egentligen blott en enda bra scen, men denna
af gripande verkan: då konungen erbjuder sig vilja
åter-lemna Gustafs mor och unga syster, som hållas fängslade,
mot att denne underkastar sig, och när Gustaf derefter,
sedan han på moderns uppmaning afslagit tillbudet, tager
afsked af båda, hvarvid systern ömt och träget ber att få
stanna hos honom.
Tragedien afslutades, i anledning af dagens betydelse,
med följande epilog och aria, hvilken poesi godt täflar
med sorgespelets prosa:
»Det ämne vi i dag på vår Theater drifwit,
Och som med wördnad af wart Sälskap upfördt blifwit,
Oss leder til et mål, som muntra skal wårt mod,
At åter resa up Monarkers ärestod;
Änn’ minnas wi den dag, dä Christian häftigt rasa,
Just då oss himlen gaf den store Gustaf Wasa.
Ja. store Gustaf Du, som allas hjertan wann.
I dig wårt Swea wist sin första gryning fann,
Du war det werktyg och du war det dyra medel,
På hwilket Himlen sjelf oss gaf inwisningssedel,
Tänk Swea! när dit väl i andedrägten låg
Hur skulle Gustaf wäl, när han din plåga såg,
Dig hjelplös lämna; nej, wår Hjelte oket bryter,
Och dermed Sweas hopp på en gång sig förbyter
Wårt olycks-måln förswann, den längst i fjellen bor.
Nu satt i stadgadt lugn, men Gustaf! war du stor,
Så war din Sone-son dig lik och icke mindre
Hans bragder wi ännu i stillhet oss ärhindre.
För Frihet, Folk och Land, för Guda-läran ren,
Wår andre Gustaf lik sin Far-far, han allen,
War den, som Himlen walt, han träder främst i falte
Mot Tyske örnens klor han wågar spänna bälte.
I Hjelten Swea Folk sin rädning ändtlig fann,
Den dyre Hjelten sjelf Han kom, Han såg, Han wann,
Han köpte segren dyrt, då Han wid Lützen stupa;
Men hålt! Ju mer wi oss uti thess lof fördjupa,
Ju mer wi finna oss på ett omätligt haf.
Men himlen ware lof, som tredje Gustaf gaf;
Wi glömma ej den dag, den glädjen oss änn’ ömar,
Då Gustaf mera fritt fick styra Rikets tömar.
Wälsignadt tidehwarf! Oss fagnar än den stund,
Då afund, split och agg måst lägga hand på mund;
Men dyre Kung! förlåt, om wi i dag få tolka,
Du känner ju igen det gamla Swenska folket,
Det kan ej wara tyst, då ämnet är så stort,
Det måste wara störst, som Himlen sjelf har gjort,
Förlåt en glädje, som ur Swenska hjertan bryter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
