Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya och dyrbara Christall Ljuskronor väntas med det första,
hwilka skola sitta frammanför stora Rideaun. och som icke litet
lära bidraga till eclaireringen, emedlertid med de nu warande
glas Ljuskronor, utom Lampor m. m., sa at när itändningen är
böljad, uplyses det oändligen mjxket präktigt. Uti Fond och
Theater finnes ingen Ljuskrona, behöfwes ock inte. På stora
Rideaun står en sinnebild målad, föreställande Apollo med dess
Lyra, hwarunder, utom andra atributer, på en bandrolc läsas
följande ord: Castigat ridendo mores, hvilket förmodligen af
någon Savant-homme är uppgifven. »
På denna nätta scen var det nu som von Blanc
åter upptog sin verksamhet. Af spellistan finner man väl,
att det spelades ett rätt stort antal nya saker, men äfven
att temligen få af dessa voro af något bestående värde.
Främst af alla märkes Beaumarchais’ odödliga komedi
Barberaren i Sevilla eller Den fruktlösa vaksamheten, som för
första gången i Sverige nu gafs här den 8 December 1783
och genast eröfrade publiken, så att den spelades
tillsammans 5 gånger i rask följd efter hvarandra.1 Hvilka de
första innehafvarne af rollerna voro är obekant, dock torde
man kunna gissa, att Waltman spelade Figaro, åtminstone
utförde han sedermera denna roll i Stockholm.
I öfrigt voro de bästa nyheterna de, som von Blanc
nu upptog i svensk öfversättning från Pinsart de la Cours
repertoir, nemligen Pigan husbondefru, Böhmiskan, Det
älskade missfostret och Klockan, hvartill kommer en pjes,
som nu gafs för första gången men sedermera spelades
rätt ofta, Den bedragne domaren.
Pigan husbondefru är ett litet sångspel i 2 akter,
öfver-satt från italienskan (la Serva padrona) till franska af
Baurons och derifrån till svenska af Envallsson. Ehuru
texten är rätt obetydlig, har dock operetten vunnit
europeisk ryktbarhet, tack vare Pergoleses vackra musik, och
har gått öfver scenen ännu i våra dagar.
Den gamle ungkarlen Pandolfe har en ung tjenarinna,
Zerbine, som tyranniserar honom, och hvars ok han tänker
undandraga sig genom att gifva henne en husfru. Denna
utsigt tilltalar emellertid icke henne, hvarför hon
föreslår att den kinkiga frågan måtte förenklas derigenom
1 Fråga kan vara om den verkligen spelades första gången nämnde
dag, ty det heter i annonsen att det då skedde »på flere förnäma
Herrskapers begäran», hvilket antyder att man sett den förut, men
om så är fattas annonsen derom. 1 Stockholm gafs Barberaren allra
först på Munkbroteatern den 25 Jan. 1785.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
