- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 1. 1690-1794 /
288

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Italiens folk till GUSTAF strömma.

De wid Dess blick sin nöd. förglömma,

Han allas hjärtan glada gör;

Han hälsa, sällhet, nöjen skördar,

Ibland et folk som Honom wördar,

Och som Han till förundran rör.»

Götaelf yttrar härpå sin förbindelse mot Sunnan för
de glada tidningarne och möt Nordsjön för den hafda
mödan, hvarpå den sjöng en aria:

»Tro mina ord och sanna hvad jag säger,

Rikdom och prakt alls intet är,

All verldens guld långt mindre värde eger,

Än GUSTAFS väl, som jag bör hålla kär.»

»Blott en blick, som Han åt mig skänker
Är min fröjd, och hela hjertat rör,

Största skatt minskas förr’n man tänker,

Men GUSTAFS skydd min sällhet gör.»

hvarefter Götaelf uppmanar sina trogna Göter att deltaga
uti den allmänna glädjen, och att i ärans tempel offra åt
sin beskyddare deras kransar och hjertan.

Detta offrande tillgår på följande sätt: Teatern
förändras till ärans tempel, hvaruti synes konungens bild med
ett altare framför. Orkestern spelar en marsch, då Göta
elf och Nordsjön, som af en herdinna fått hvar sin krans,
följda parvis af »allt folket», gå fram uti templet och
nedlägga sina kransar på altaret. De’ gå sedermera i
samma ordning tillbaka främst på scenen, och
landtfol-ket ställer sig der uti en halfcirkel omkring Göta elf och
Nordsjön, hvarefter afsjunges följande kupletter:

Göta elf:

»Sorgen nyss mitt hjerta rörde,

Jag mitt qval ej säga kan,

Men då GUSTAFS väl jag hörde,

• Smärtan som en blixt försvann.

Ära, sällhet, lvcka. trefnad,

Ware städs wår GUSTAFS lott;

Lefve GUSTAF glad och nöjd,

Till de trogne Göters fröjd!

Kör: Lefve GUSTAF glad etc.»

Nordsjön:

»Stundom sjömän för mig bäfwa,

Och förgås i mina skär.

Men då svenska flaggor sväfva,

Jag ej mera farlig är;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:16:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/1/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free