Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här på orten förut sett. Han wisar sin förundranswärda
skickelighet på Styfwa Linan med åtskilliga språng, och
till slut spelar han 2:ne Solo under Dansen, den ena på
Mandolino och den andra på Githra».
Men det var icke nog att visa sig såsom lindansare,
utan von Blanc begagnade sig äfven af hans härvaro att
den 4 Maj gifva pantomimen Arlequin, sin Herres rival,
med Spinacouta såsom arlequin, hvilket stycke »är upfyldt
med så många comique förändringar, at man förmodar
han winner allmänhetens bifall; i synnerhet wisar sig
en lefwande Björn, hwilket man så mycket mer kan
förundra, som han exercerar flera saker stridande mot hans
natur; dessutom presenteras åtskilliga flygmaskiner och
förwandlingar, som här icke så noga kan anföras» — nå,
det anförda kan vara tillräckligt för att visa, att publiken
icke saknade omvexling.
Näst sista gången Spinacouta uppträdde under denna
termin var den 18 Maj, då han dansade på styfva linan
»med förbättring», jemte eleven »lilla Mamsell Sundberg».
Det var under denna vistelse i Göteborg som Spinacouta
gjorde bekantskap med sin blifvande hustru, aktrisen hos
von Blanc mamsell Helena Pettersson.
Under Spinacoutas gästuppträdande annonserades till
den 2 Mars Doroignys franska proverb On fait ce qu’on
peut, et non pa ce qu’on veut,1 »hvaruti en Fransk Acteur
kommer at spela 8 särskilda personager» ; hvem denne
aktör varit, är obekant. Slutligen hade äfven von Blanc
såsom gäster anställt ett italienskt sällskap, bestående af
herr och fru Esio samt herr Carenzo, hvilka, efter
uppförandet den 2 April af »Den seende blinde» och
»Kärlek gör narrar», uppträdde med en konsertafdelning,
der-vid fru Esio sjöng en »Aria soldi bravura» af Sacchini,
och, jemte herr Carenzo, en duett, hvarjemte den senare
»under en Comique klädnad» sjöng »La Musica
Arro-biata».1 2
I nära sammanhang med teaternöjena stodo äfven de
1 Sedermera öfversatt af D. G. Björn.
2 Det italienska sällskapet gaf sedermera den 18 April konsert
på Rådhussalen, hvarvid förekommo »solo, duetter och trior på
man-dolin, hvarjemte fru Esio lät höra sig i flera vvackra Arior». Fru Esio,
sångerska, samt herrar Lovise Esio och Carenzo, virtuoser på
man-dolin och mandola, gåfvo enligt Dahlgren redan ^l* 1781 konsert I
Riddarhussalen i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
