Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Colombine:
»Nej, det är just ett skönt och älskvärdt föremål.
Originalets hedersskfil,
Så visst han detta oss förlåter —
Gud ge han aldrig komme åter!»
och dermed slänger hon, när hon druckit, resterna i
glaset i synen på gubben.
Leander föreslår nu att han och Isabelle skola gå
fram till porträttet och repetera den framställning de
skola komma att göra till originalet,
»— och der uppriktigt båda två
Vår önskan och vår eld förklara».
Isabelle :
Det tyckes väl dåraktigt vara, ’
Men dock — — — Det likväl roligt är — — —
Jag skulle då få säga ungefär — — —
Pjerrot:
Glöm ej at åtbörd af menlös oskuld taga.
Isabelle:
Skall jag slå mina ögon ner?
Leander:
Rätt bra.
Isabelle (niger för porträttet, men
vänder sig straxt till de andra):
Jag vet icke––-
Pjerrot och Colombine:
Mer! Mer!
Isabelle (niger åter):
»Min Herre här min fästman ser;
Som vida öfverträffar Er;
Er svaga ålderdom mig endast afsky ger,
Blott honom älskar jag, blott han kan mig behaga;
Jag ingen annan man vill ha, —
Samtycker Ni att jag får honom äga?
Cassander (med grof röst):
Ja!
Stor tablå, men lyckligtvis utan svimning. Gubben
har emellertid fått höra den osminkade sanningen, och
fått tillfälle inse hur dåraktig han varit, som trott vårens
ros vara till för den kulna vintern; han ger de unga åt
hvarandra. Nu kommer också Colombine och ber att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
