Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam sak med den senare, och frågat Bergman, hvad denne
hade med de bysatte att beställa; det återstode nu ej
annat än att ställa aktören inför rätta, med yrkande på
ansvar för det han fört oljud och missfirmat en stadens
tjensteman.
När så målet kom före och Petersson upphemtats ur
bysättningshäktet, nekade han att liafva förolämpat
Berg-maii samt ingaf en skriftlig relation om förloppet, hvilken,
huru vidlyftig den än är, likväl återgifves i sin helhet, med
bibehållande af stafsättet:1
»Ödmiukasle Helatjon.
Sedan jag den 20 Sistledne på härwarande Theatren
medelst fyra Omkledningar varit nog olyckelig til at ådraga mig
någon förkylning, som genast visade sig med nog Starckt Diarée,
måste jag uti kraft utaf Naturens Ordning och Mensklighetens
möijeliga Snygghets niutande, beswära Waktmestaren Grimbeclc,
som jag hörde vara utanföre mitt rum (hvartill mig sades
Portt-uppehåll vara skullden) med nog starkt bulltande på dörren,
den han sluteligen öpnade, då jag hos houom anliölt till att få
gå ner uti gården, emedan jag intet kunde nytja mitt
nattbäcken, — han beviljade detta, bulltade upp en karl, som fölgde
mig ner uti gården, men vid återuppgåendet genom dörren från
gården, fick jag se en Gosse hvilcken jag hördt utaf
barmhertig-het uppehållas uti vaktten, hvarför jag ofta gifvit honom efter
råd och lägenhet både mat och penningar, samt dagen förut ett
par nya Strumppor, emedan han intet förut sade sig äga några
som var fotter uti. Han (Gossen) rogade sig med stängningar
öfver den Jernstången, som från muren fastholler den ena
dörren. Jag frågade honom om han kunde giöra Eqvilibrier? Han
skrattade och jag bad honom låta mig se livad han kunde, han
gjorde också något, men jag bad honom giöra det något
Naif-vare eller rättare giöra om det han jorde då jag kom in genom
dörren. Som jag Raljerade med honom, så jorde han detsamma
och låtsade intet vilja, hvarför jag tog en liten rem, som låg
bakom dörren, och gaf honom derutaf ett slag, han skrattade.
Jag gaf honom ett till då han skrek till.
Posten, som stod vid dörren, bannade honom för det han
otidigtyis skrek. Då en dörr öpnades uti farstugan, en person
kom ut som, oaktadt nog Gnällande måhlföre, tyktes uti nog
befallande ton fråga mig vad det var för väsende, eller vad jag
hadde med Poijken till att giöra? Jag, som intet fel viste mig
hafva begadt, och dess utom utaf obekanta var ovan vid en
dylik Compliment, svarade honom helt kort: Det angår er intet!
Jag kunde så mycket mera giöra det, som jag intet uti
Stadens vakthus kände mera än en Waktmestarc. som jag trodde
mig böra Seubordinera under, långt mindre den, som jag
tillförne aldrig vet mig hafva sedt, men icke desto mindre bemötte
förenämda person mig nog groft med Rcprocher att jag vore
1 Kämnersrättens dombok i brottmål 2!s 1790.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
