Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liggande fader, hvilken spelades på Humlegårdsteatern
redan 1773 — och slutligen Den dygdiges belöning eller
Lyckan. Den senare var förmodligen såsom efterpjes
en enaktskomedi och torde måhända varit en
öfver-sättning från danskan af »Den belönnede D)rd eller
Pamelas Södskendeborn», en bearbetning af Goldonis
»Pamela».1
I öfrigt återupptogos några af de äldre, mera
omtyckta pjeserna. Det hela är ett fattigt resultat af en så
pass lång tids arbete och vittnar om att teatern förlorat
all betydelse för samhället, liksom äfven derom att
teaterns ledare förlorat allt intresse för vidmakthållandet af
den döende inrättningen. Tiden nalkades nu äfven med
stora steg, då scenen skulle öfvergifvas af dem som egnat
sig åt tolkningen af företeelserna ur diktens verld, och
böljan gjordes af sjelfve föreståndaren, som till
tidnin-garne ingaf följande:
»Gifwes Resp. Publikum tilkänna, det jag wid denna Theatre
ej åtager mig någon widare befattning, under hwad namn som
hälst, och således entledigas från alt answar, och får jag
härmed skyldigast • och ödmjukast tacka för oförtjent honorerande
och ädelmodigt öfwerseende med flera ofullkomligheter, då jag
wågat upoffra min möda til Allmänhetens nöje. Götheborg den
29 December 1791. Johan Petersson.»2
Dermed slutade han sin korta bana som föreståndare
för teatern i Göteborg. Det hade visat sig svårt nog
redan för Andreas Widerberg att fullt upprätthålla de
lysande traditionerna från von Blancs tid, och det kan icke
nekas, att en viss afmattning redan då visade sig. Ännu
värre ställde sig förhållandena efter det Johan Petersson
den 27 Mars 1789 öfvertagit ledningen. Bristen på
för-lagskapital hos privilegiernas innehafvarinna, fru Simson,
vållade gifvetvis, att inskränkningar måste göras i alla
riktningar, och detta inverkade åter helt naturligt på
allmänhetens stämning mot teatern. Det aftagande intresset
för teatern och det snabbt tilltagande förfallet vid denna
gingo hand i hand med och voro beroende af hvarandra,
och slutligen kom, när tillståndet icke längre på något
sätt kunde upprätthållas, den afgörande katastrof, som
kan sägas afsluta första skedet i historien om den gamla
scenen vid Sillgatan.
1 Enligt benäget meddelande af Hr Birger Schöldström.
3 Johan Petersson öfvergick derefter till Seuerlings och
Lewea-hagens trupp, der man återfinner honom 1792.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
