Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropa denne om hjelp; fartyget, på hvilket han hade sin
egendom, har, berättar han tor denne, förlist, och nu står
han alldeles utblottad. Icke nog med att kusinen från
början bemöter honom ovänligt och frånstötande samt
ger löften om att utverka plats åt honom blott för att
blifva honom qvitt, utan Wexelhausens fåfänga och
njut-ningslystna fru rent af förolämpar den återkomne, som
efter detta mottagande aflägsnar sig.
Vid utgåendet möter han mäklaren Coursenberg, som
från sin resa i Amerika genast igenkänner den rike
plan-tageegaren och, förvånad öfver det bemötande denne rönt
hos det värda paret, framhåller hvilken man det är som
de stött bort. Förtvillade öfver egen oklokhet att icke
hafva genomskådat afsigten med förklädnaden, besluta de
att genast söka godtgöra felet, sedan de likväl förut i
mera sanna än artiga ordalag sökt skjuta skulden på
hvarandra.
Under tiden har Nordengren gått att uppvakta sin
andra kusin, fru Svedenström, den han återfinner såsom
enka efter ett kort men lyckligt äktenskap. Hon är
fattig och måste arbeta för sitt och sina barns
uppehälle, men har ett hjerta af guld och en öppen hand,
som är villig dela det lilla hon har med den fattige
kusinen, och hon förklarar sig beredd att hjelpa honom vid
sökandet efter någon anställning. Gripen af detta
mottagande, så olikt den andres, förråder vestindiefararen sin
hemlighet och testamenterar på samma gång hela sin
stora förmögenhet till den unga enkan och hennes barn.
Hans hämnd på herr och fru Wexelhausen, som komma
för att åter godtgöra det för dem olycksdigra felsteget,
blir att låta dem bevittna testamentet, och man förstår
lätt, att denna hämd blir ännu fullständigare när den
återkomne snart nog vinner enkans hjärta och hand.
Stycket är för vår tids smak tråkigt och tröttar med
sina långa moralpredikningar, men det var sådant den
tiden ville hafva det.
När Vestindiefararen den 7 Febr. 1792 annonserades
i Götheborgs Tidningar, tillägges:
»Då detta Spectakel blifwer det sista för min räkning, och
jag, som i winter ej haft någon befattning med Theatern, nu
aldeles lemnar densamma, hoppas och tilbeder jag mig
ödmjukast Resp. Almänhetens gvnsamma och öma åtanka.
Lovisa Simson.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
