Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta sätt slutade Göteborgs första stående teater.
Räknande sina anor från det Gemenasiska Sällskapets
uppträdande på hösten 1779 under Johan von Blanc och
Paul German, hade den nu genomlefvat en tidrymd af
13 år, hvars första skede kännetecknas af pantomimer
och eqvilibristiska konster. Sedan von Blanc ensam fått
tyglarne i sin hand, förvandlades truppen ganska snart
till ett för sin tid framstående dramatiskt sällskap, hvars
prestationer väckte uppmärksamhet i hela landet och
med hvars repertoar arbeten införlifvades, som först långt
senare eller aldrig kommo till uppförande i hufvudstaden.
Det är nog att i detta afseende erinra om Shakspeares
»Romeo och Julia», Voltaires »Alzire» och
»Skottländ-skan», den omtyckta operetten »Annette och Lubin»,
Beaumarchais »Eugenie» och »Barberaren i Sevilla»,
Mo-liéres »Crispin medicin» m. fl.
När så von Blanc på våren 1785 öfvergaf scenen, var
det Andreas Widerberg, som upptog spiran och sökte
vidmakthålla de goda traditionerna. Det är honom äran
tillkommer att hafva här allra först gifvit »Hamlet».
Hans bana som teaterledare af bröts af Johan Gustaf
Simsons korta regemente på hösten 1787, men fortsattes
under enkan till våren 1789, då han öfvergick till
kungliga scenen.
Från detta ögonblick inträdde ett afgjordt sjunkande
i teaterns prestationer. De mera framstående konstnärerna
öfvergåfvo Göteborg, och de ekonomiska svårigheterna
tilltogo, ökande de hinder hvaremot den nye ledaren,
Johan Petersson, hade att kämpa. Sedan äfven han afgått
ined slutet af 1791, var teaterns aftvnande endasten lång
dödskamp, som ändade med fullständig upplösning.
Det dröjde derefter länge nog, innan förhållandena
åter blefvo ordnade, helst Gustaf III död den 29 Mars
1792 föranledde inställandet af alla spektakler i hela riket,
och, sedan det åter medgifvits att efter klagodagen den
G Juni öppna teatrarna, gick det länge om, innan något
sådant egde rum i Göteborg. Derefter uppträdde med
långa mellanrum och för en kortare tid än det ena, än
det andra sällskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
