Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beten sedermera skulle här, liksom annorstädes, under
en lång tidsperiod beherska repertoiren.
Kotzebues förtjenster och fel som dramatisk
författare äro kända. De senare bestå i effektsökeri, falsk
sentimentalitet och en löslig moral, som höljer sig i
prunkande förklädnad och begagnar sig af ihåliga floskler
samt först och sist åtföljes af strida tårefloder. Hans
förtjenster åter, hvilka ingen rättvis kritik lärer kunna
frånkänna honom, äro en otrolig uppfinningsförmåga,
flödande qvickhet, godt lynne, karaktersteckning, grundlig
insigt i de sceniska fordringarna samt framför allt en
flytande dialog. Kotzebues ovanliga förmåga att anordna
lustiga uppträden ger hans komedier stort företräde
framför hans skådespel och dramer, hvilka genom de nämnda
felen numera äro onjutbara, men då vunno lifligaste
anklang hos den sentimentala publiken, som lät besticka
sig af förlättarens skicklighet att kläda det tvifvelaktigt
sedliga i en fager drägt.1
Det var Torsdagen den 18 Juli 1798 som ett arbete
af Kotzebue första gången spelades här, nemligen De
Okände eller Verldsförakt och Ånger, dram i 5 akter,
hvilket arbete blifvit öfversatt af Didrik Gabriel Björn,
Kotzebues själsfrände, »den pjunkiga känslosamhetens
representant». Man läser också i företalet helt oförtäckt
Björns oefterhärmligt kosteliga sjelfbelåtenhet med sitt
verk:
»Till Svenska Allmänheten, livars röst är mitt enda
Guda-svar, öfverlemnar jag åter en öfversättning, mera fri än någon
af dem jag hittills skrifvit. Man älskar att hafva någon
för-tjenst; man behöfver stundom att sjelf rättvisa den; se der
orsaken hvarför jag, vid tryckningen af denna Piece, med
guille-metter (» ») och noter utmärkt en del af de ställen som tillhöra
mig. Utan begär till ett Namn, ett Pris, ett Hedersrum, ser
jag ej någon annan Lager än den känslofulles tårar, kännarens
nöje och Askådarnes bifall. Vid upförelsen af detta Stycke (de
Spelandes skicklighet vare värderad!) har verkligen min nakna
hjessa velat något högre höja sig, och det liksom lugnar mitt
lijerta och mitt hopp, att se en hel Allmänhet dela den känsla,
som ett icke Fransyskt snille väckte i mitt bröst. Denna
dramas lyckliga, man kunde säga underbara framgång, skall blifva
min uppmuntran, att, i någon stilla vrå af mitt Fosterland,
helga Sedoläran min tid. och tacksamt använda mig för ett
yrke, som upprättar min ungdoms obetänksamhet, berett mig
någon framtid af behag, och gifvit mig den afundsvärda och
icke afundsfria lyckan af en Samtids dyrbara bevågenhet.»
1 Joh. Flodmark, Stenborgska Skådebanorna, sid. 371.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
