Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen Rickard Westerland uppsöker sin älsklingsson
Ludvig, men blir icke mottagen af denne, som deremot
just nu tvingas att sjelf fly, sedan han genom spel
under-gräft sin ställning. Derefter anländer den äldre af
köpmannens söner, Georg, hvilken, misskänd af fadren, tidigt
rest ut till Vestindien, der han slagit sig fram till välstånd,
men, förtärd af hemlängtan, efter några års förlopp säljer
sin egendom, för att tillsammans med en tjenare, Neri,
en frigifven slaf, återvända till fosterlandet. Emellertid
lider fartyget skeppsbrott och allt går förloradt utom en
af tjenaren räddad papegoja. Nu träffas fadern och sonen,
och det visar sig, att den förre bättre än fordom förstår
sonens kärlek; de försonas, och sonen låter genom Neri
utbjuda till salu det sista han eger, papegojan, för att
hjelpa fadern. En rik enka, Amalia, köper den och, då
hon hör berättas huru uppoffrande sonen visat sig och
huru varmt han älskar »far och fosterland», lemnar hon
såsom betalning en större penningsumma samt tvekar
icke, när denna återskickas, att utan vidare sjelf fria till
den för henne fullkomligt främmande mannen, som å sin
sida icke drager i betänkande att mottaga anbudet.
Trots allt det uppstyltade och onaturliga i pjesen,
gick den likväl tvenne gånger och förekommer derefter
ännu på några program till 1700-talets senare år.
Ännu mindre framgång hade Pigault Lebruns dram
L’ Orpheline, eller i Björns öfversättning Den dygdige
ynglingen eller Oskuldens, seger, och detta med rätta, allrahelst
det visade sig, att »Den dygdige ynglingen» endast hade
en tillfällighet att tacka för att han icke blef så »odygdig»
som möjligt.
Björns tredje nya öfversättning, Feodor och Lisinka
eller Det räddade Novgorod, dram. i 3 akter af Desforges,
föll så litet i smaken, att den spelades blott en enda gång.
Detta var dock eget nog, ty om stycket också ej är något
mera framstående arbete, behandlas likväl deri ett ämne,
som, icke minst i Sverige den tiden, förmådde elda
sinnena: de undertrycktas uppror mot sina tyranner. Här
är det ryska lifegne, som resa sig mot husbönderne och
äro på väg att förstöra det gamla Novgorod, då de
upptäckas af Lisinka, som till belöning derför förenas med
sin älskade Feodor.
Kellgren yttrade också i sin granskning af pjesen, att
innehållet nog kunde gifva anledning till betänkligheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
