Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och under detta sökande kommit till Kairo. Här får Rezia,
som af sjöröfvarne sålts till sultanens harem, se Ali, men
vill, innan hon gifver sig tillkänna, pröfva hans trohet och
ståndaktighet, i det hon låter ett par af sina skönaste
slaf-vinnor fresta den sorgtyngde prinsen. När denne segerrikt
framgår ur dessa snaror kommer hon slutligen sjelf, och
båda hängifva sig nu åt lyckan af detta återseende. Faran
sväfvar dock öfver deras hufvuden, ty sultanen, som
upptäckt icke blott hennes flykt ur seraljen, utan äfven hvar
de älskande vistas, kommer nu för att med deras död
tillfredsställa sitt raseri och sin svartsjuka, men låter slutligen
deltagandet för deras genomgångna olyckor segra öfver
lidelserna.
Det komiska elementet representeras hufvudsakligen
af en tiggarmunk, som med skäl råder Osmin att icke skåda
hund efter håren, när denne tror att munkens lott måste
vara ganska tung, och som lustigt sjunger:
Tro hvar andelig ej, min vän,
Fast han sig kan klaga.
Folken oss ej känna än,
Då de tro oss fromme män
Deras mynt wi taga. —
Vi med skenlighetens drägt,
Ha våra knep så väl betäckt,
Att i Europa wår talrika slägt
Mer fint ej kan bedraga.
Man klagar af möda
Då köket oss ger
Den fetaste föda. —
Man frossar och ler
Och winerne flöda
I halsarne ner.
Trots den vackra musiken och operettens andra
för-tjenster gick den blott en enda gång och upptogs aldrig
mera, oförklarligt nog.
Bättre lycka hade Marmontels täcka féeriopera Zemir
och Azor, öfversatt af ingen mindre än Anna Maria
Malm-stedt samt med musik af Grétry. Den var visserligen icke
längre ny, ty den hade för första gången gifvits pä
Drottningholm redan 1778 och af Stenborg nio år senare, men
detta minskar ej Lindqvists förtjenst att nu gifva den i
Göteborg, och det länder både honom och sällskapet till heder,
att man öfverhufvud taget kunde gifva ett dylikt
musikverk, samt att man i detta fall icke skydde kostnader, ty
den gafs enligt annonsen »med fullstämmig orchester».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
