Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle för teatern vara mycket svår att bestå, och i hvarje
fall menligt inverka på resultatet af spelåret. Den tidens
Göteborg var ju icke stort och den teaterintresserade delen
af befolkningen naturligtvis ganska obetydlig, särskildt nu
ytterligare minskad genom tjusningskraften hos cirkus med
dess luftiga damer, pisksmällar och clowner, hvilka
trollmedel då liksom nu hade en bedårande verkan på en viss
del af allmänheten. En insändare i Götheborgs Allehanda
för den 19 Febr. skrifver »till en vän på landet»:
»Du må tro, min Bror, at Götheborg är nu lystrare än då
du war här. Comedier, Assembléer, Baler hafwa wi til öfwerflöd,
Men wi hafwa ännu mer. En ridbana, hwarest konster göras
som kunna sätta alla männis.kor i förundran. Du bör weta at
Herr Stallmästaren Lailson uppehåller sig här med hela sit
Sällskap, bestående af 14 personer och 16 hästar. Jag har wäl öfwer
20 gånger sett den Engelske skräddaren och hans häst. Du
finner mig således icke ostadig. Hwar gång jag ser någon af Herr
Lailsons sällskap göra krumsprång, känner jag samma lifliga
intryck som första gången.
Wi äro ock inga dagwäljare. Wi hafwa
Passionsprädiknin-gar och Assembléer, Passionsprädikningar och Comedier,
Passions-prädikningar och Hästexercitiér på samma dagar. Den infallande
Sabbathen oroar oss-icke; ty jag är på Comedien til kl. 10
Lördags afton och är ändå munter andra dagen at höra en stump
på en Charmant Prädikan. Jag ger med nöje mit tjenstefolk en
handpenning at se på den Engelske skräddaren och hans häst,
sedan de warit i Aftonsången. Det är ju bättre än at de skulle
gå på krogen. Men i går blef jag narrad.
Jag gick til Ridbanan för at se det stora hoppet genom
tunnan och på Affischen war tydligen utsatt at Masthamnen [der
ridbanan iåg] skulle blifwa eclairerad. Detta war artigt, tänkte
jag; men huru bedrog jag mig icke, då jag hwarken i
Masthamnen eller omkring Masthamnen såg ringaste ljus eller lampa.
Det war et stort spratt!
Jag gör denna berättelse för dig med så mycket större nöje,
som den wittnar om en synbar wälmåga. Ty du kan wäl tänka
at inga menniskor finnas ibland oss som swälta. och frysa, då wi
kunna göra sådana depenser på lustbarheter. Nej, ära ware Ödet!
Sedan wi nu alla må wäl, kunna wi tänka på 30 medwarelser
med de naturens gåfwor, som wi i så ymnigt mått äga.
Vide et crede.»
Detta bref vittnar tillräckligt om att cirkus hade att
glädja sig åt allmänhetens ynnest, men bitterheten i
skrif-sättet tillkännager också, att insändaren är fiende till både
cirkus och teater, samt öfver hufvud till alla offentliga nöjen,
åtminstone när de på något sätt råka stöta ihop med det
kyrkliga intresset; det är en yttring af den gamla striden
mellan Teatern å ena sidan samt ifrarne för dödstystnad
under passionstiden och på söndagarne å den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
