Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I allmänhet voro dessa nyheter valda bland dem, som
detta år eller året förut spelats i Stockholm, och i ett fall
var man till och med före hufvudstaden; man öppnade
nemligen spelterminen med Monvels 4 akts dram
Klosteroffren (les Victimes cloitrées), öfversatt af J. S. Ahlgren,
hvilken pjes gafs i Stockholm först tvenne månader senare.
Arbetet är ett skarpt angrepp på de andliga ordnarna,
der man, som en af personerne, pater Louis, yttrar:
»predikar egennyttan som behof, lögnen som nödvändighet, och
skrymteri som lag», och h vilkas ränkor och sedeslöshet
författaren vill ställa vid skampålen. Pater Nicolas,
föreståndare för ett Dominikanerkloster, lyckas i egenskap af
biktfader åt den rika och fåfänga fru S:t Alban öfvertala
denna att tvinga sitt enda barn, Eugenie, ingå i ett
nunnekloster, på det sedermera rikedomarne skulle tillfalla kyrkan.
Emellertid ville patern äfven härigenom främja sina egna
brottsliga afsigter på den unga flickan, när hon väl blifvit
innesluten i klostret, hvilket blott genom en mur skiljes
från paterns eget, ett grannskap hvaraf man redan förut
vetat begagna sig med tillhjälp af en hemlig gång.
Hon afvisar dock med förakt paterns närmande, och
denne, som nu känner sig blottad, smider derefter i
förening med nunneklostrets abbedissa, hvilken äfven har att
befara efterräkningar om man får reda på den hemliga
gången, tillsamman en komplott mot Eugenie. Hon utgifves
för att vara död och man begrafver mycket riktigt en kista,
men sjelf nedföres hon i evigt fängelse till ett underjordiskt
hvalf.
Eugenie älskade och är älskad af Dorval, som nu vid
underrättelsen om hennes död blir utom sig af förtviflan
och ingår som novis i Dominikanerklostret, ett steg hvartill
han ledts af Pater Nicolas, som kastar lystna blickar på
den förres förmögenhet, på samma gång han hämnas på
en hatad rival.
Det är om detta handlingen rör sig, men till slut
af-slöjas intrigerna och bedrägeriet och de båda älskande
återförenas.
Stycket var helt och hållet i tidens smak: sentimentala
utgjutelser på ett uppstyltadt och tillgjordt språk, skurkar
utan ett enda förmildrande drag och hjeltar utan en enda
fläck, en hjeltinna »blek, aftynande, i hvit mycket söndrig
klädning, liggande på en matta i fängelset, med en sten
till hufvudgärd».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
