Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wi sett Amatörer med stjernor och titlar, biträda Theatertrupper,
som i skicklighet warit wida under den härwarande.1
Såsom en motvigt för bristerna i musikaliskt
hänseende använde Lindqvist balletten. Vi hafva sett att
mamsell Bergengren efter spektaklets slut dansade fandango,
men redan förut eller den 31 Januari gaf man en komisk
pantomimballett, Arlequin och tunnbindaren af Deland, med
musik af Du Puy, om hvilken företeelse det heter i
»Göthe-borgs Theater»:
»Uti Herr Delands Pantomin Ballet, hwilken på samma
gång blef gifwen (som »Den okände sonen») och i smått
imiterades efter den, som på kongl. mindre Theatern plägar dansas,
röjde Herr Strömberg en lycklig fallenhet för Arlequins roler och
Mamsell Bergengren dansade skickligt, äfwensom på de öfrige
Actörernes bemödande ej är att klaga, hwaremot Musikens
skönhet genom en dålig och fattig Orchester gick förlorad, och
Åskå-darne — utom de som uppfylde troisième — önskade att wissa
oanständiga steg uti menuetten af Arlequin och Skolmästarens
Fru kunnat undwikas*.
Denna pantomimballett gjorde emellertid rätt mycken
lycka, och gafs ytterligare ett par gånger. Dessutom gafs
på sista representationen för terminen äfven Marcadets
liknande arbete »Les Marchandes de mode», som första gången
uppfördes i Göteborg den 23 Juli 1793; den tyckes
fullständigt misslyckats att döma af Hummels onådiga yttrande
att den »väckt missnöje hos hvarje åskådare af smak» samt
att »den som sett någon Ballet i Stockholm tillslöt nu sina
ögon, ledsen att ej äfven kunna tillsluta sina öron, och
derigenom frälsa dem från Orchesterns obarmhertiga
bemödande».
Vi äro härmed inne på årets repriser. Af äldre dramer
återsåg man »Amelie och Montrose», »Den värdige
medborgaren», — hvilken icke gifvits sedan 1791, —
»West-indiefararen», Kotzebues »Den okände sonen* och
»Redlighetens seger öfver förtalet», Brandes’ »Grefven af Olds-
1 Ännu under författarens skoltid, i början af 1850-talet, var detta
händelsen i Jönköping. I denna stad fanns då ett lifligt musikintresse,
hvars förnämste främjare voro hofrättsrådet Filén, assessorerne von
Fei-litzen och Asplund, notarien och sedermera assessorn Carl Ekman,
musikdirektör Heintze m. fl. och dessa bildade orkestern åtminstone vid de
Elfforsska och Delandska sällskapernas representationer. Någon
godt-görelse derför kom naturligtvis icke i fråga, men deremot hade hvar och
en af orkesterns medlemmar rätt att medtaga en gosse, som bar
instrumentlådan, och pä detta sätt blef äfven författaren en flitig
teaterbesökare den tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
