Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen »Kapten Puff», »General Eldhjelm», »Don Micco
och Lesbina» m. fl.
Äfven återupptogs med framgång Beaumarchais
odödliga »Figaros bröllop», hvilken i ett visst afseende hade
nyhetens behag. Denna komedi, som gafs första gången i
Göteborg den 29 Sept. 1786, och sedermera fyra gånger
ytterligare detta år, äfvensom en gång under hvartdera af
åren 1787 och 1789, och då spelats efter en öfversättning
af okänd person, hade allt sedan hvilat tills den nu,
Torsdagen den 23 Februari 1804, gafs i ny öfversättning,
verkställd af D. E. Björn.
Denna representation är märkvärdig äfven derför, att
man från densamma ännu har i behåll affischen, hvilken
är den äldsta kända från teatern i Göteborg. Den förvaras i
Stadsbibliotekets affischsamling och återgifves här så troget
som möjligt i fig. 6.
Som man finner voro de uppträdande:
Grefve Almaviva ...........
Hans gemål ................
Figaro .....A..............
Susanna....................
Doktor Bartholo ...........
Marcelina .................
Chérubin ..................
Bride-Oison ...............
Double-Main................
Bazil .....................
Antonio, trädgårdsmästare ..
Fanchette, hans dotter ....
Grippe-Soleil, herdc ......
En vaktmästare ............
spelades af Wildner.
» mil E. Levin.
* Hedin.
» fru Lewenhagen.
» Johan Petersson.
* m:e Th. M. Levin.
* » Fabrine.
Lönnbom.
» Lambert.
» Slåhlberg.
» Wohlrath.
> mil Sandberg.
» eleven Berggren.
» österholm.
öfvergå vi nu till de för härvarande scen nya
skådespelen och tragedierna, har Lewenhagen äran vara den
förste som i Göteborg gaf Schillers Höfvarbandet (Die
Räuber), eller som det i annonsen hetle > Banditerne»,
likväl icke i en från originalet gjord öfversättning, utan i
en sådan af Carl Wildner efter La Martelliéres franska
imitation (Robert, chef des Brigandes). Det var med Die
Räuber Schiller öppnat sin lysande bana, och hur vildt
och öfverspändt detta gigantiska verk än var, gjorde det
ett mäktigt intryck, »förnämligast derigenom att det ej
allena i byggnad utan också i handling, språk, situationer
och anda var fullt lämpadt för skådebanan. Till och med
de, som häftigt uttalade sig mot tendensen, kände sig
hänförde af det pittoreska och fantastiska déri, och fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
