Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sådan bild af lefvande framställning, att det beundrades
såsom ett genom scenisk effekt oöfverträffligt teaterstycke*.1
Ett skådespel, som vann en ännu afgjordare framgång,
var Kotzebues Cora eller Solens prestinna, hvilket sedermera
spelades och åter spelades år efter år. Det var omöjligt
att motstå dessa indiska tempel, detta lif, detta öfverflöd
af knalleffekter och man öfversåg gerna med att författaren
gjort älskarinnan så oskyldig, att hon icke sjelf visste
huruvida hon vandrade på rätt väg.
Den segerrike fältherren Rolla (Carl Wildner) älskar med
förtärande lidelse en af solgudens prestinnor, den sköna Cora
(mamsell E. Levin), dotter af Telasco (Lönnbom) en ädling af
Incas herrskarslägt, men när hans kärlek ej besvaras drager han
sig tillbaka från alla äreställen ,och går att innesluta sig i en
vildmarkens håla, der öfverstepresten (Johan Petersson) förgäfves
använder hela sin öfvertalningsförmåga att förmå honom
återvända.
När dessa båda aflägsnat sig, inkomma de i Incas tjenst
varande spanjorerna, Don Alonzo Molina (Ståhlberg) och hans
vän Don Juan Velasquez (Hedin), jämte den förres vapendragare,
den skuggrädde Diego (Wohlrath). Don Alonzo, som älskar Cora
och vunnit hennes genkärlek, har här stämt möte med henne.
Hon infinner sig och meddelar honom så med oskyldig glädje att
de hafva att vänta en frukt af deras kärlek; hon fattar icke att
detta är ett brott, som, när det kommer en solens prestinna till
last, dömer henne till den förfärligaste död. Detta åter känner
Alonzo, som nu med förtviflan ser sig vara skuld till hennes
undergång. Då infinner sig plötsligt Rolla. Denne, en äkta
hypersentimental Kotzebuisk hjeltefigur, afstår icke blott från sin
kärlek, utan beslutar derjemte rädda de älskande, och gläder sig
på förhand åt utsigten att i aflägsna skogar finna en säker fristad
åt rivalens kärlek: »där skall jag bo ibland Er, sköta och
uppfostra Edra barn, och vara lycklig emedan Cora är lycklig.»
Under dessa utgjutelser infinna sig tvenne andra solens
prä-stinnor, Idali (m:ll Sandberg) och Amazili (m:ll Fabrine), hvilka
lyssnat till samtalet. För att rädda allt, låtsa nu spanjorerne en
eldig lidelse för de af idel oskuld smått fjåskiga unga damerna,
och dessa narras lätt att förtiga mötet, i hopp att snart åter få
träffa de ståtliga kavaljererne.
1 Personerne voro:
Carl von Moor, regerande markgrefve Wildner.
Adolf, son af grefven af Marburg.... Ståhlberg.
Julie, hans grefvinna .............. m:ll E. Levin.
Frans von Moor...................... Lewenhagen.
........... Lönnbom.
Petersson.
Hedin.
Österholm o. Lambert.
Wohlrath.
2 deputerade från Marburg
Edmond ...................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
