Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättelse att hans beskyddare och hittills varande vän, Grefve
Ehrenfeldt, tröttnat och vill draga sig tillbaka från honom.
Nu först inser han hur nära han varit undergången, ryggar
tillbaka och svär att bölja ett nytt lif — en ed på hvars
fasthet man har något svårt att bygga i betraktande af
mannens karaktär.
Af inhemska författare gaf man tvenne nyheter, Gustaf
III:s dram Den svartsjuke Neapolitanaren samt Dalaröflickan
eller Den ädelmodige skeppskaptenen, »lustspel med sång i
2 akter, imitation af Carl Envallsson».1 Det senare är
en obetydlighet, en ganska nätt och ledigt hopkommen
bearbetning af »Toinon et Toinette» af J. A. Jullien dit
Desboulmiers. Den hedervärde traktören Frommer har
under årens lopp gjort några små besparingar, hvilka han
insatt i skeppet Susanna. Detta har emellertid icke låtit
höra af sig sedan dess, och det är att befara att både
skepp och penningar äro ohjelpligt förlorade. Härtill
kommer att han måst låna pengar af en granne den
70-årige gamle girigbuken, fader Håkan Rospiggf som nu
ansätter honom om återbetalning och hotar med gäldstugan,
men vill ädelmodigt afstå från sin fordran om traktören
lemnar honom sin unga dotter Anna Lisa till hustru, den
vackraste flickan på hela Dalarö.
Hon kan så mycket mindre gå in på dessa planer,
hvilka äfven äro fadren emot, som hon redan har sin
käraste, unge Håkan, gubbens brorson, och i detta motstånd
stärkes hon af den gamle hederlige och välvillige
sjökaptenen Urväder, hvilken nog haft sina egna funderingar på
flickan,* men, när han inser att dessa icke skola kunna
förverkligas, ädelmodigt beslutar sig för att hjelpa de unga,
hvilket också efter några små missförstånd lyckas.
I , brist på affischer och annonser i tidningarne,
känna vi icke rollfördelningen i en enda pjes; det enda vi
veta är, att Spetz uppträdde som Jöns i »Klensmeden»,
hvarjemte det får antagas, att mamsell Ekelund utförde
hufvudrollen i »Gyckelmakaren». Man känner nemligen
att hon spelade denna vid Djurgårdsteatern sommaren 1803,
då bibliotekarien Gjörwell i anledning häraf skref till
styckets öfversättare Spetz: »Jag ville äfven helsa den
qvicka gyckelmakaren, den så vackra och välspelande
m:ll Eklund.»
1 Gafs i Stockholm ffg. 1J/9 1804. Tryckt 1805.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
