Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre några betänkligheter, allt offras för detta mål. Här
är det en gammal familjefar, Borgmun, som lider af
musikvansinne, och ej tänker på annat än att idka musik; hela
huset upptages af öfningar i instrumentalmusik, sång och
dans. Dottern, Sophié älskar Wilhelm Strömbeck, son af
en förmögen egendomsegare, och, ehuru hennes far icke
personligen känner honom, borde dock ingenting kunna
invändas mot partiet, men gubben kan likväl ej vara med
härom, ty han måste hafva till måg en framstående
musiker, och har beslutat att Sophie skall gitta sig med den
berömde Fugantini, en storhet, som han visserligen lika
litet känner, men som han i dagarne väntar på besök:
»Opp i himlen jag tycker man hör,
Hur stråken gudomligt han för!
De ungas kärlek har dock till bundsförvandt Wilhelms
betjent Casper, som nu kommer för att rekognoscera och
anmäler sig såsom musiker. Han är naturligtvis välkommen
i denna egenskap, men Borgman vill dock veta mer och
frågar:
»Ert namn, min herre, då, jag ber!
Casper
»Da Capo är mitt namn.»
Hvarvid Sophies kammarjungfru infaller gillande:
»Det var förträffligt, bra!»
Borgman
»Da Capo?
Casper
»Ja, så är det, ja!
Jag i musiken än är gruflig,
Än himmelsk, gudomlig, ljuflig,
Med harpa, cittra, mandolin,
Valdthorn och flöjt och violin —
Ja, med kanoner!
Pon! pon! pang! patapong!
Jag blandar mina toner!
Pukor och Trompetter,
Fagotter, klarinetter —
När dem jag riktigt stämmer an,
Hörslen lätt förloras kan.»
Borgman
»Kanoner med?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
