Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och »Johanna af Montfaucon», således 8 pjeser, hvilka
tillsammans gåfvos vid 13 representationer, eller med andra
ord: hvartannat spektakel upptogs mer eller mindre af
något alster af Kotzebue.
Grefvarne Klingsberg, komedi i 4 akter af Kotzebue
(Die beiden Klingsberge) hade nyss förut, eller den 16 Juni
1805, gifvits med stor framgång på Arsenalsteatern i
Stockholm efter en af Altén verkställd öfversättning. Pjesen är
i rikt mått en profkarta på författarens såväl dåliga som
goda sidor; dialogen är ledig och delvis kvick, men den
moraliska halten i handlingen mer än tvifvelaktig.
De båda grefvarne Klingsberg, far och son, äro
hvarandra så till vida lika, att de icke tänka på eller
sysselsätta sig med annat än lumpna kärleksintriger och
förförelseplaner, hvilkas föremål bero af omständigheterna; i
hvardagslag nöjer man sig med Ernestine, kammarjungfru
hos grefvinnan Wöllwarth, den äldre grefvens syster, men
i annat fall tvekar man icke att rent af anfalla fullständigt
obekanta damer, sådana som Henriette von Slein och
baro-nessan Amalia von Stein, gift med den förras bror, löjtnant
von Stein. I denna nobla kapplöpning mellan far och
son, distanseras naturligtvis som sig bör den förre af sin
yngre, rörligare och mera förslagne rival, hvilken slutligen
författaren anser hafva blifvit förälskad på allvar, ehuru
åskådaren har åtskilligt svårt att tro derpå.
Emellertid företer stycket en hel del lustiga -situationer,
särskildt när en af de båda älskarne oförmodadt finner
den andre jaga på sin mark, eller när fadern tvingas af
omständigheterna att inför sonen draga moralpredikantens
kappa öfver sina axlar, omedelbart efter det han gjort
allt för att ådagalägga, att han icke är rätte mannen att
hålla dylika förmaningstal.
En bland terminens bättre nyheter var tvifvelsutan
Theaterskrifvaren, komedi eller rättare fars i en akt af den
unge, nyss aflidne extra ordinarie kanslisten i
Bergskollegium Erik Reinhold Lilljestjelke, . hvilken pjes för första
gången gafs på Djurgårdsteatern nästan jemnt en månad
innan den kom till uppförande i Göteborg.
Det hela är visserligen en obetydlighet, men rolig utan
att vara tvetydig. Redan inledningsscenen, der Juliana,
teaterförfattare Källerts syster, sitter samtalande med sin
från landsorten komne brorson Jöns om gemensamma be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
