Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belysningen skulle blifva mera afsigtsmessig, om man
brukade hänglyktor på kedjor, så att de svajade öfver gatorna.
Som lyktorna nu sitta, måste afståndet dem emellan vara
mycket nära, om den enas ljus skall kunna vägleda till
den andras*.1
Saken förbättrades icke heller derigenom att
lykttänd-ningen reglerades efter månskiftena. När det enligt
almanackan skulle vara fullmåne, tändes inga lyktor alls, äfven
om månen icke behagade visa sig före midnatt, för att
icke tala om att tjocka, svarta molnmassor kunde
öfvcr-draga hela himmelen, och vålla att almanackans fullmåne
alls icke blef synlig. Insändaren, som tyckes varit en
ganska klok karl, ansåg att almanackan icke hade med
lyktorna att beställa, utan borde lykttändaren icke erhålla
någon annan föreskrift än att låta sina ljus lysa när sådant
behöfdes.
Likaså anmärkes mot galorna att de ännu voro »i sin
gamla författning» och särskildt klagas det öfver de tvärs
öfver gatorna gående rännstenarne, »hvilka på några ställen
i_ staden icke alla årstider just äro de lättaste att passera».
Äfven andra hinder för trafiken funnos; så t. ex. anmärktes
att vid Spanmålsgatan fanns en tomt med ett så förfallet
plank, ati det måst stöttas utåt gatan medelst långa sträfvor.2
Likaså hade man att undvika de höga, långt utskjutande
trapporna till husen, och de vid sidan af portarne placerade
afvisarne af sten, hvilka stundom voro stälda inpå sjelfva
gatan.
Denna senare hölls dessutom icke fri och öppen, utan,
heter del, »på många gator äro vagnar, kärror och andra
åkdon och forenskaper stälda, hvaraf flere nästan aldrig
rubbas oftare, än då gatans sparsamma rengöring det fordrar».
Öfver en sådan brist på ordning klagas det ständigt i stadens
protokoller från slutet af 1700-talet, och tillståndet synes
icke varit bättre vid den tid som nu är i fråga. Man
1 De täta eldsvådorna hade vållat skärpta bestämmelser, eller
rättare ett skärpt handhafvande af gällande bestämmelser om eldens
vårdande. Så t. ex. hade Stadsfiskalen Govert In de Betou år 1805
(käm-nersrättens dombok i brottmål ^/lO) inkallat byggningsinspektor Abraham
Österling att ansvara för det han »sistlidne afton somnat från ljuset».
Svaranden kunde icke neka och dömdes enligt 24 kap. 1 §
Byggningabal ken till 1 rdr 32 sk. banko böter, tveskiftes mellan kronan, staden
och fiskalen.
2 Aftonbladet 16/3 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
