Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bot och bättring hos Er skulle kräfva något skonsmål; att han
gjorde sina frågor i den upplysta Allmänhetens namn — den
allmänhets, hvars anspråk Ni gäckat, och som likaså litet som
frågaren tror, att Ert gräl med Direktionen förtjenar dess miskund,
och slutligen att man, om än Lofl. Kämnersrättens blifvande dom,
för hvilken man har all respekt, ålägger Er att fortfara att spela
i härvarande Orkester, vänligast råder Er att icke försöka det, ty
det kan hända att vår fromma publik icke alltid fortfar att visa
tålamod i lika grad som Ni oblyghet.
Man vill lemna Er talang som Musikidkare i sitt värde.
Herr Opartisk borde dock veta att denna konst, och de som umgås
med den, icke alltid egt samma afgjorda aktning i samhället. En
gammal lag, — den Gottländska, om man minns rätt — stadgade
att den, som i gille, der gigare voro, och derest gräl uppstode,
råkade slå ihjäl en sådan, endast hade att på den döda kroppen
till begrafningskostnad lägga en ringa penning, 6 örtog, hvarmed
lagens kraf och allt vidare ansvar upphörde. Detta vittnar
nogsamt om våra förfäders stränga dygd och få behof; men sedan
den förre så aftynade som de sistnämda tilltogo, tillkommo efter
hand de konster, som, ännu i senare århundraden, klassificerades
bland de mindre nyttiga och blott roande, först i sist förflutna
tidehvarfven hunnit blifva ansedda för oumbärliga förnödenheter,
äfven i våra nordiska samhällen.
Bland sådana äro skådespelen, dansen, musiken och flera.
Exempel gifvas dock högst sällan, att man derföre från sagt sig
hvarje anspråk på moralité och seder hos de personer, som
uppoffrat sig åt dessa yrken. Visa lagstiftare hafva insett, äfven
hvad Tonkonstleriet angår, sanningen af en stor
menniskokän-nares ord: »Jag känner knappt något kraftsnille — säger han —
som tillika varit en god menniska; äfven den virtuos, hvars loford
borde vara resultat af den harmoni han dyrkar, har ofta, i samma
ögonblick som han lagt ifrån sig det instrument, ur hvilket han
framtrollat det ljufvaste adagio, och derigenom liksom upplöst
hela min varelse i de mildaste känslor, visat en karaktär som
förtjent mitt förakt». De hafva derför för inrättningar af detta
slag föreskrifvit de strängaste lagar. Ett bevis derpå äro våra
teaterreglementen. Endast med det afgjorda, och dess bättre
sällsporda öfversnillet har man stundom haft ett visst öfverseende,
som talanger vid eller under medelmåttan aldrig bör påräkna.
Sedan allmänheten sedan länge afgjort till hvilkendera
klassen Herr Opartisk hör, behöfves här ingen tillämpning.
Tredje man.*
Sista akten i orkesterfrågan utspelades inför
kämners-rätten. Förhållandet var att teaterintressenterna med både
Richter och Löwe ingått skriftliga kontrakt, hvaraf det
med den förstnämnde hade följande lydelse:
»Emellan underteknade är följande Contract upprättadt och
Faststäldt.
Som Repetiteur vid vår Theater antaga vi härmed Herr C.
Richter på ett års tid, räknadt från den 13 October detta år, till
den 13 October 1814, med följande vilkor, nemligen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
