Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha.ii använder ihåliga träd i parken såsom kassakistor, och
ned-stoppar äfven nu i ett dylikt en större penningsumma, som nyss
kommit honom till handa.
Detta hans förehafvande iakttages af tvenne fattiga vandrare,
Waktel (Smedberg) och Lärka (Widerberg); den förre vill
bemäk-tiga sig skatten, men återhålles af Lärka, som anser att de ej
böra röra penningar, som icke äro deras. Så anmäla de sig hos
Bebefrost för att söka erhålla arbete eller sysselsättning, men
vägras detta. Lärka nämner då att han är clairvoyant och kan med
tillhjelp af sin käpp upptäcka förborgade skatter; Bebefrost blir
nyfiken och vill göra ett försök. Det blir naturligtvis icke svårt
att upptäcka penningarne, hvarefter Lärka omtalar hur han och
hans kamrat sett köpmannen nedlägga dem i trädets inre, Bebefrost
blir rörd öfver sådan ärlighet och inbjuder honom till sitt hus.
Här blir han intagen af värdens brorsdotter Heloisa
(Henriette Widerberg), medan Waktel med framgång kurtiserar hennes
sällskapsdam Paulina (m:ll Cederberg). Heloisa är emellertid med
löfte till sin döda mor bunden genom trolofning med
»riksfri-herren till Windendorf och Eulenburg Magnus Holofernes von Wind
(Molin), styckets genomkomiske Don Quixotte, som ständigt vid
sin sida har sin mentor, magister Grimaldus. (Ljungdahl). Von
Wind är lika dum och högmodig som okunnig, och det är det
senare Grimaldus skall afhjelpa, men som han dertill är utfattig,
hvilket likväl icke bekommer honom det ringaste, då han bär
sin »nöd utan bekymmer», är det nödvändigt att han gifter sig
rikt. Detta påyrkas ock på det ifrigaste, i hemlighet, af Grimaldus
och dennes hustru, fru Linse (fru Wendlou), von Winds
hushållerska, hvilket par grundligt plundra honom efter bästa
förmåga, och ej hafva något emot att fortsätta rörelsen under
lyckligare förhållanden än nu, då allt är slut, cch man så småningom
ätit upp innehållet i både ladugård och visthus.
Heloisa lär sig älska Waktel, men anser sig icke kunna
bryta förbindelsen med von Wind, något som dock åstadkommes
medelst en något äfventyrlig intrig af Paulina och Waktel, och
allt slutas tillfredsställande utom för riksfriherren.
Stycket innehåller många rätt roliga scener, ej* minst
deribland uppträdandet af de tre gamla grälsjuka tanterna
Eusebia (m:ll Dytz), Ge/rud (Inga Åberg) och Rebecka (fru
Édvall), samt slutscenen, der baronen upptäcker hur grymt
han dragits vid näsan af alla.
Ett stycke, som, ehuru speladt många gånger förut,
likväl först nu torde kommit till sin fulla rätt, var
Pigault-Lebruns nätta enaktskomedi Den lille matrosen, med musik
af Gaveaux.
Man införes här hos den rike bonden Thomas, som har sin
gård nära hafsstranden, der han bor med sin hustru och deras
båda unga döttrar Lise och Annette. Lise skall i dag gifta sig med
Basil, och man reder till för festligheterna, derunder den yngre
systern Annette låter den äldre förstå att hon icke skulle ha något
emot att följa dennas exempel, blott hon funne den rätte. Man
har dukat i en löfsal bredvid byggnaden, och är i begrepp att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
