Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man ville sålunda gifva drägterna en tidstrogen
hållning, och detta var icke något ringa framsteg. Man hade
förut icke bekymrat sig det allra ringaste , om sanning i
detta afseende, utan blott sökt det klädsamma, och ännu
1817 klagas det, exempelvis vid Kongl. Danska teatern, öfver
bristen på harmoni och teatralisk enhet i kostymerna.
Baronen i Jeppe kunde obehindradt visa sig som sprätt i
drägt från det närvarande, under det de öfriga eller en del
af dem buro gammaldags kostymer med pungperuk;
älskarinnor och Pernillor klädde sig som de behagade, efter eget
hufvud, antingen efler det nyaste modet eller i
fantasi-drägter.
Den som först påyrkade trohet i kostymerna var grefve
von Brühl, teaterintendent i Berlin 1815—1828, menande
att klädedrägten ovedersägligen karakteriserar hvarje tids
och hvarje stånds egendomlighet samt att man, när det
gäller att framställa olika tider, äfven måste använda de
yttre medel som känneteckna hvarje olika tidsskede.
Trots ett ganska energiskt motstånd — bland andra
af Ludvig Tieck, som ansåg att man deremot borde helt
enkelt återgå till kostymanordningarne omkring 1790,
frågande: »Blir scenen en spegel af tiden derigenom, att man
lär känna så och så många rockar?», — genomdrefs reformen,
icke blott i Tyskland, utan äfven på andra ställen, och vid
tiden omkring 1830 var principens riktighet allmänt
erkänd, hvarför man äfven i Wien, München, Dresden m. fl.
ställen då finner erfarne kostymordonnatörer anstälde vid
teatrarne.
Deremot är det märkvärdigt, att hvarken Brühl eller
någon annan af ifrarne för kostymtrohet ingrepo mot den
förvirring, som rådde under århundradets första två
decennier i pjeser, der drägter från samtiden vöro föreskrifna.
I dessa hade den öfvergång, som roccokostymens
försvinnande förorsakade i drägterna, medgifvit bruket, att yngre
personer kunde få synas i opudrad t hår och moderna
kläder, emedan denna skillnad mellan äldre och yngre
personers drägter verkligen förefanns ända till nära 1820.
Efter den tiden åter hade väl både puder och den
gamla drägten i öfrigt försvunnit, men fortfarande fick man
se allt detta på scenen, hvad beträffar innehafvarne af
huf-vudrollerna i stycken af Lessing, Schröder, Iffland, Jünger
och andra, liksom äfven från Schillers och Göthes första
period, och detta med rätta, derför att dessa drägter till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
