Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Schawlen» och »Aftonstunden eller den redlige
landt-presten».
Schawlen eller Den öfvervunna fåfängan är en
enakts-dram, bearbetad på vers efter Kotzebues »Der Shawl» af
godsegaren Johan Jacob Wijnbladh. Efter ridåns uppgång
nödgas man åhöra en teinligen tråkig konversation mellan
Justitierådinnan Berg (fru Åbergsson) och hennes syster
Sophie, behandlande ämnet: hur lystnaden efter nöjen
inverkar på arbetshågen. Så kommer Justitierådet (Berger),
äfven han predikande, men om heder och redbarhet, och
slutligen hofrådinnan Krug, hvilken berättar att hon låtsat
sig vara sjuk, för att förarga sin man, som ej velat ge
henne en ny, dyrbar schal, men som nödgats gifva efter
sedan hon genom fortsatt grälande lyckats till slut alldeles
uttrötta honom. Trots den rent af simpla skildringen af
denna husliga tvist, synes hennes prat göra intryck på den
eljest rättänkande Justitierådinnan, hvars fåfänga hon
uppeldat. Justitierådinnan öfvertalar nu å sin sida sin man
att gifva henne ett motstycke till det granna plagget, men
han räddas från denna onödiga utgift genom det alldeles
omotiverade uppträdandet af en grekisk präst, som blifvit
utblottad genom turkarnes härjning, och till honom och
hans familj öfverlemnas i stället det belopp som schalen
skolat kosta.
Det hela är dåligt hopkommet och mer än lofligt
tråkigt.
Deremot torde man kunna säga, att Plånboken är bättre
än Kotzebues vanliga dramer. Händelsen, som uppgifves
vara kopierad på en verklig sådan mellan markis Fouquet
och dennes skrifvare Petisson, tilldrager sig inom en
fästning, som eröfrats från fienden, men nu belägras af denne.
Stadens och provinsens guvernör före den fiendtliga
invasionen, grefve von Thurgau har blifvit innesluten i
fästningen vid dess öfvergång, men står i brefvexling med sin
landsherre, i afsigt att bereda denne tillfälle återtaga det
förlorade, samt underrättar honom om allt hvad som
tilldrager sig. Jemte honom är äfven hans slägting den unge
Edvard von Mildau, fången, men dennes sträfvanden äro
mindre riktade på politik och krig än på att vinna den
sköna Amalia, grefvens dotter, och detta lyckas bättre än
den förres sträfvanden. Det finnes blott ett men mot en
förbindelse mellan de unga, och detta utgöres af det löftet
om hennes hand som grefven gifvit skurken i stycket, ba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
