Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara tragiskt imposant, hennes kropp välgestaltad,
smidig och bildren, hennes plastik skön och uttrycksfull.
De genomarbetade anletsdragen afspegla med mimisk
sanning alla rörelser, som passion eller affekterna
väcka. Hennes röst har metallisk klarhet, men är
inskränkt i tonernas omfång.
Fru Svanberg, den enda med henne jemförliga
på Sveriges nomadiska teatrar, anlägger mest på
totaleffekt. Mamsell Hoffman åter på de stora
moraen-terna, dem hon öfversvämmar med hela musiken af
sina dramatiska retelser, utan att derför förlora
totali-teten ur sikte. Ungdomliga heroiner och idylliska
flickroller tillhöra kanske närmast hennes genre. I
»Yelva», »Johanna d’Arc», »Maria Stuart» och sist
som »Catarfna Heilbronn* firade hon storartade
triumfer. »
Det saknar icke sitt intresse ur flere synpunkter att
läsa detta prof på den tidens teaterkritik. I hufvudsak
torde den dock vara temligen riktig, och hvad särskildt
beträffar omdömet om m:ll Hoffman bestyrkes detsamma
från andra håll.1 * * * * *
Trots all den sympati truppen synes åtnjutit, voro
representationerna, åtminstone i början af terminen, mycket
litet besökta, hvartill man ville finna orsaken i bestyren för
den instundande julen, medan den rätta anledningen både då
1 Götheborgs Dagblad 7/2 1833 yttrar om de mera framstående af
truppen: »Hr Djurström är icke så lycklig aktör som öfversättare; han
är monoton och affekterad i gester och ställning. Mamsell Hoffman är
ovedersägligen en aqvisition för teatern. Begåfvad af naturen med
utmärkta anlag, studerar hon andemeningen af sina roller. Hon har med
stort erkännande utfört Yelva, Dansösen, Sitah, Catarina af Heilbronn,
— dock bör hon studera gesten bättre, som stundom är manierad.
Teaterns veteraner, Herrar Ljungdahl och Askenbom. ses alltid med nöje.
Hr Broman har en nätt röst, behagligt yttre och är obestridligen en
skicklig sujett, men mot uttalet anmärkes att han bör vårda sig om
detta, i synnerhet de ord der a förekommer, livilket nu ljuder som å.
Fru Broman är en naiv soubrett, som försvarar sin plats. M:ll Magito
har en kraftfull, välljudande stämma, som man tyvärr haft få tillfallen
höra. Hr Bolinder saknar ej ett visst behag i stämman, som bör öfvas.»
Särskildt om utförandet af »Yelva» yttrar Aftonbladet 26/12 1832:
»Detta i sig sjelf onaturliga stycke får genom m:ll Hoffmans förträffliga
spel en öfvervägande förtjenst, och vi tillstå gerna att den unga skåde-
spelerskan denna afton öfverträffade all vår föreställning. Hur svår är
icke en sådan roll som Yelvas, der endast ögon och åtbörder få tolka sjä-
lens rörelser, och der man ej ett enda ögonblick får glömma att man
är stum, hvartill kommer att den spelande nästan hela pjesen igenom
är i jemn aktion.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
