- Project Runeberg -  Handbok i Musikens Historia från Fornverlden intill Nutiden /
28

(1862) [MARC] Author: Carl Vilhelm Bauck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Gregorius den Store - Hucbald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

F, G, hvilka i följande oktaver framdeles betecknades
med små bokstäfver.[1]

För öfrigt hade man jemte de gregorianska
bok-stäfvema, äfven uppfunnit en annan tonskrift,
hvarmed man finner de äldre kyrksångema noterade,
nem-ligen de s. k. Neumerna. Denna tonskrift utgjordes
af hvarjehanda punkter, streck, hakar och andra
figurer, som framställdes i olika riktningar och
gestalter, och. hvilka dels genom sin ställning, dels
genom sin form skulle för sångaren försinnliga
tonhöjden samt röstens stigande och fallande. För att i
någon mån afhjelpa den osäkerhet och flertydighet,
som denna tonskrift medförde, påfann man i 9 och 10
seklerna den utvägen att tvers öfver textraden draga
en linie och sätta neumema på, öfver och under
densamma. Framdeles tillade man ännu en linie. Man
hade nu två linier, den nedre röd och den öfra gul.
Den förra kallades f, den sednare c. Mellan dessa
båda linier anbringades nu, nemligen efter
ögonmåttet, g, a och b. (Se bilagan.)
Hucbald.


Vi hafva i den tidpunkt, hvarom vi nu talat,
hufvudsakligen funnit ett sträfvande, dels att för


[1] Man erinre sig att tonsystemet ännu endast omfattade 2
oktaver, nemligen från stora A till ock med ettstrukna ā. — För
öfrigt bör anmärkas, att värt H af de gamle kallades B; den
ton som vi kalla B, hade hos de gamle samma benämning. De
erhöllo derigenom två toner med samma namn, och skiljde dem
genom olika form af bokstafven B, samt kallade i sammanhang
dermed den högre tonen (eller vårt H) B qvadratum, och den
lägre (den tidens enda kromatiska ton) B rotundum. Härifrån
hafva tecknen ♭ och ♮ sin uppkomst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwmuhist/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free