Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Den nyare nederländska skolan - Josquin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medeltidens romantiska anda hade nu i det
närmaste fulländat sin mission och förbleknade allt
mera; trubadurernas, minnesångarnes naiva naturtoner
hade förstummats. Deremot vaknade vid denna tid
i Europa en allmännare intelligens, ett mera
medvetet och i annan riktning mera utveckladt själslif, till
stor del en följd af den klassiska (grekiska och
romerska) litteraturens utbredande i vestra Europa
genom de lärda greker, hvilka efter Konstantinopels
eröfring genom turkame (1453) dit tagit sin tillflykt.
Det tilltagande sinnet för vetenskap och konst sträckte
sig ock till musiken; äfven furstarne egnade den
all uppmärksamhet, och tonkonstnärerna erhöllo de
verksammaste uppmuntringar. Yid hofven
upprättades kapeller, till hvilka man kallade nederländska
mästare, som på det frikostigaste belönades.
Lärostolar för musikens odlande inrättades i sednare hälften
af 1400-talet uti Neapel, Milano och andra italienska
städer. Synnerligast var det i den för Italien så
lysande Rafaeliska perioden, framkallad af påfvarne
Julius II och Leo X, som den nederländska musiken
uti Italien, Spanien, Frankrike och Tyskland vann
sitt högsta och allmännaste erkännande. Härtill
bidrog ej litet Ottavio Petruccis uppfinning af nottryck
med rörliga typer, år 1502.
| Josquin. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
