Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Venetianska skolan; dess sista stora mästare i den kyrkliga stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter mängdens smak; men hans kyrkmusik är
klassisk till anda och arbete. Hans 8-stämmiga
Crucifixus räknas isynnerhet för en bland den italienska
kyrkmusikens yppersta produkter.
Den siste betydande mästaren af denna skola var
Benedetto Marcetto, venetiansk patricier (1680—1739).
Egentligen var han ej musiker af fack, utan fastmera
statsman, domare i Venedig bland republikens
fyrtio-mannaråd, och slutligen kansler i Brescia. Denna
omständighet begagnades af hans afundsmän för att,
ehuru högst orättvist, framsmyga den misstankan, att
framgången af hans verk mera borde tillskrifvas
kanslerens än musikerns åtgöranden. Till
karakteren står Marcellos musik närmast den nyare tiden,
ehuru han aldrig skref för scenen. Mera än sina
föregångare söker han följa sin text i dess
enskildheter, då man förut deremot hufvudsakligen åsyftade
totaluppfattning och dermed förenad verkan. —
Marcellos vigtigaste verk är musiken till 50 Davidska
psalmer: ett med skäl lika berömdt som populärt
arbete.
Vi hafva nu följt musiken uti Italien ända till
sednare medlet af det förra seklet. Om Italiens
andliga musik är sedan föga att säga; operan hade efter
hand bemäktigat sig nästan alla krafter. Denna åter
stod under 1700-talets sednare hälft i sitt skönaste
flor; vi lemna detta ämne nu för någon tid, för att
betrakta tilldragelserna inom den franska skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
