Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lär man åter, som var hufvudet för de väkta,
förklarade honom vara den djupast i synd fallne
af alla världsens barn.
Byn var som vi se delad i tvänne mot
hvarandra fiendtligt stämda läger. En läsarpräst hade
nämligen under de senaste åren arbetat och värkat
här. Han hade vunnit ett icke ringa anhang
bland de fattige, men trosstarke
backstugusittar-ne, hvilka med oblida ögon genom sina af
solen grönstekta små fönster sågo ned på det
brokiga lifvet i den syndiga storbyn.
Men bäst man åt och drack i all
sorglöshet, tog sig hustru och hustru gafs åt man,
bäst man arbetade och sträfvade för sin egen och
de kära egnas förkofran och lycka, kom ett rykte,
som stannade de flitige midt i deras arbete och
afbröt de wväktew midt i deras sånger — det
var ryktet om den alt sig mer utbredande
fruktansvärda farsot, som bar det hittils ohörda
namnet kolera.
Sommaren hade varit och var fortfarande
ovanligt varm och het. Intet moln, intet regn.
Solen skred dunkelröd fram öfver himmelen, som
Öfveralt omkring sken i en rödaktig färgton.
Luften kändes osund och det tyktes mången, att
solröken kändes bäsk och fadd som hade den
uppstått genom brännande af gamla, kimröksvärtade
likkistor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
